Ylva Trolle Lagerros, forskare och obesitasläkare, kommenterar den nya studien om GLP-1-analoger. Foto: Andreas Andersson och Novo Nordisk

Av Lotta Naesenius den 22 januari 2025 15:28

I en ny amerikansk studie, publicerad i Nature Medicine, har forskare undersökt data från nära två miljoner människor med diabetes, för att identifiera nya insikter om GLP-1-receptoragonister (GLP-1 RA), eller GLP-1-analoger. Det handlar om läkemedel som Ozempic och Mounjaro, som blivit mycket omtalade på senare år för att de även ger kraftig viktnedgång.

Patienter som behandlades med GLP-1-analoger jämfördes med patienter som fick standardvård eller andra läkemedel. Forskarna spårade effekterna genom att jämföra användningen med 175 olika hälsoutfall.

Resultatet i studien pekar delvis på positiva associationer. Användning av GLP-1-medicin kopplades bland annat till minskad risk för Alzheimers sjukdom, demens, psykotiska störningar, beroendestörningar och stroke. Jämfört med standardvård var tillägg av GLP-1 RA associerad med en minskad risk för 42 olika hälsoutfall.

Samtidigt fanns det enligt studien kopplingar till ökad risk för 19 andra tillstånd. Forskarna redovisar bland annat kopplingar till högre risk för artrit, ledinflammation, och ökad risk för pankreatit, en allvarlig inflammation i bukspottkörteln. Njursten samt inflammation i tarm och mage var också associerat till GLP-1-analogerna.

Trots att forskarna bara studerade personer med diabetes, antyder de att det inte finns någon anledning att tro att riskerna eller fördelarna överlag skulle vara annorlunda för de som använder GLP-1 RA som behandling mot obesitas, enligt en artikel i The Guardian. Samma substanser som används i exempelvis Ozempic och Mounjaro har även godkänts mot obesitas men under andra varunamn. 

Ylva Trolle Lagerros, professor i kardiovaskulär prevention på Karolinska institutet och läkare på Centrum för obesitas, kommenterar studien i en intervju med Life Science Sweden.

– Det är en imponerande stor epidemiologisk studie. Det man kan säga är att den konfirmerar många saker vi redan vet och några som vi misstänkt, säger hon.

Att GLP 1-analogerna minskar risk för exempelvis kardiovaskulär sjukdom och leversjukdom är inget nytt, säger hon. Att dessa läkemedel ökar risk för mag- och tarminflammation (gastroenterit) och inflammation i bukspottskörtel (pankreatit) är också sådant som varit känt sedan tidigare.

Att substanserna minskar risk för demens, Alzheimers och beroendesjukdomar är sådant som mindre studier tidigare pekat på, och områden som utreds allt mer. Den jättestudie som nu publicerats med liknande resultat blir därför ett steg närmare att konfirmera en sådan effekt, menar Ylva Trolle Lagerros.

– Andra saker som framkommer i studien är nya och ska kanske ses som hypotesgenererande. Exempelvis den ökade risken för artrit och ledproblem som forskarna såg i den här gruppen med diabetes. Det kanske är något som man kommer titta vidare på.

Samtidigt säger hon att det är viktigt att komma ihåg att det handlar om associationer och inte direkta orsakssamband, och att resultaten behöver konfirmeras med fler och andra typer av studier. Hon påpekar också att studiens data är upphämtad från USA:s veterandepartement och att forskningen således främst utgår från äldre, vita män.

Går det att säga att det är substansen i sig som ger effekt på hälsoutfall? Eller kan det vara relaterat till viktnedgången?

– Det vet vi inte riktigt utifrån den här studien. Men vi vet att GLP-1-receptorer finns i stora delar av kroppen, bland annat i hjärna, lever, njurar, hjärta och lungor. Så det är rimligt att tänka att det finns samband som inte bara handlar om viktnedgången.

Totalt samlade forskarna i kohortstudien data från över 1,9 miljoner diabetiker varav cirka 216 000 behandlades med GLP-1 RA. Informationen samlades från US Department of Veterans Affairs databas och patienterna följdes i genomsnitt under 3,5 år.

Studien är publicerad i Nature Medicin och finns att hitta här:

Mapping the effectiveness and risks of GLP-1 receptor agonists.