Belönad för lång och trogen nyfikenhet
Utan plan, driven av nyfikenhet och lust att upptäcka något nytt. Carol Greider är forskare ut i fingerspetsarna och kan inte tänka sig någon annan karriär.
– Tidiga morgnar är min tid på dygnet när jag kan göra saker för mig själv. Då passar jag på att träna. Varje dag. Träningen är jätteviktig för mig, den får mig att må bra, säger Carol Greider.
Fast just den här morgonen håller hon på att vika tvätt. Eftersom hennes namn har funnits med i spekulationerna kring Nobelpriset tidigare misstänkte hos att samtalet kom från Sverige.
- Det är inte så ofta någon ringer den tiden på morgonen annars, skrattar Carol Greider.
När hon fick veta att hon hade fått årets pris i fysiologi eller medicin gick hon och väckte barnen John och Gwendolyn och berättade nyheten. Sedan skickade hon ett mejl till sin medpristagare och före detta handledare Elisatbeth Blackburn och gratulerade henne. Till slut mejlade hon en väninna: ”Kan inte komma på spinningen i dag, har vunnit Nobelpriset.”
Carol Greiders mamma, som dog när dottern var sex år gammal, var biolog och pappan var fysiker. Båda uppmuntrade dottern att hitta ett engagerande jobb. Biologi var det ämne som fängslade Carol Greider redan i grundskolan. När hon sedan under collegetiden jobbade på olika labb och upptäckte hon att molekylärbiologi och kemi var det hon verkligen gillade.
– Jag kan faktiskt inte tänka mig att jobba med något annat, säger Carol Greider.
Att vinna priser eller tjäna pengar har aldrig varit målet med forskningen. Carol Greider har i stället alltid låtit sin nyfikenhet och lust att upptäcka nya saker styra. När hon mötte sin handledare Elisabeth Blackburn föddes intresset för telomererna, den DNA-sturktur som Elisabeth Blackburn identifierade på 1970-talet.
Det var på Elisabeth Blackburns labb som Carolyn Greider identifierade det enzym som bygger upp telomererna, telomeras, på juldagens morgon 1984. Och för den upptäckten får hon nu som tionde kvinna i historien ta emot Nobelpriset i fysiologi eller medicin. Hon delar priset med Elisabeth Blackburn och Jack Szostak.
Över en natt blev hon känd för sin forskning i hela välden. Hon har gjort otaliga intervjuer sedan priset tillkännagavs och även om uppmärksamheten inte är något hon har strävat efter ser hon det som en som en möjlighet att få vetenskap att synas utanför forskarvärlden.
– Jag är överlycklig! Inte bara för min egen skull utan för att priset erkänner och uppmärksammar nyfikenhetsdriven grundforskning. Det är jätteroligt att få tillfälle att förklara för allmänheten vad jag och mina kollegor gör, säger Carol Greider.
Men trots att Carol Greider vurmar för grundfroskningen har hon inget emot att hennes fynd används för forskning i kommersiella syften. Tvärt om är hon glad och stolt över att flera företag arbetar på att ta fram cancerbehandlingar som bygger på upptäckterna. Framför allt pågår forskning som syftar till att hämma aktiviteten av telomeras i cancerceller och på så vis stoppa deras tillväxt.
Själv studerar hon för tillfället hur telomerlängden regleras vid olika sjukdomar och försöker förstå mekanismerna bakom regleringen. Men när som helst kan forskningen föra henne in på ett nytt område.
– Jag har haft förmånen att få göra det jag älskar att göra och att få byta spår när jag har hittat något som verkar intressant. Så fort jag hittat ett nytt område jag velat undersöka har jag gjort det, så länge jag har fått anslag förstås. Det är en otrolig frihet att få låta resultaten och ens egen nyfikenhet leda. Jag har lärt mig otroligt mycket olika saker. Det tror jag inte att jag hade gjort på samma sätt om min forskning hade varit inriktad mot en specifik sjukdom, säger Carol Greider.
Men det finns också baksidor med forskarvärlden berättar hon. Framför allt är forskningen väldigt tävlingsinriktad, något som oftast är till det sämre enligt Carol Greider.
- Det handlar väldigt mycket om vem som är mest produktiv och publicerar mest artiklar och får mest ekonomiska anslag. Ibland känns det som om antalet publikationer är viktigare än att det finns någon substans i forskningen. Det ligger så mycket prestige i detta att många inte tar sig tid att utvärdera det de har gjort, säger hon.
Den 10 december är det dags för Carol Greider att ta emot Nobelpriset ur den svenska kungens hand. Hon har varit i Sverige två gånger tidigare och hållit föreläsningar på Karolinska Institutet, i Umeå, Lund och Uppsala. Hon upplevde svenskarna som otroligt gästfria och ser fram emot att få komma hit igen berättar hon. Till festligheterna har hon med sig ett följe på 16 personer, mest vänner och så hennes bror som är den enda familjemedlem hon har kvar i livet. Och så barnen förstås.
– Jag ser fram emot att få dela Nobelveckan med mina barn. Vi ska gå på Vasamuseet, det tror jag att de kommer att uppskatta. Jag har varit där förut och tyckte det var en fantastisk upplevelse, säger Carol Greider.