Vi står på botten - och kan bara simma uppåt
I Öresunds-regionen slår en rapport fast att det behövs 1,4 miljarder – och det snabbt – för att inte hälften av bolagen i regionen ska vara borta inom ett halvår. Här i Sverige kom nyligen Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien med ett akut-förslag för att rädda vad de kallade den ”havererade riskkapitalbranschen” (och det var en riskkapitalist, Johan Hernmark på Provider Venture Partners som yttrade orden). Staten ska investera i riskkapitalfonder där privat och statligt kapital samverkar för att Sverige därmed kan locka till sig (i dag helt obefintligt, enligt Johan Hernmarck) utländskt riskkapital.
Och de noterade bolagen har också haft det tufft. Enligt the Bernstein Report från Biocentury gick life science-aktierna bara upp 17 procent under förra året, att jämföra med Nasdaqs och Stockholmsbörsens 44-procentiga uppgångar. Nu kan det tyckas att en 17-procentig uppgång är mycket men det gäller att komma ihåg att dessa uppgångar har skett från oerhört låga nivåer efter finanskrisen. Det är fortfarande en bra bit till toppnoteringarna 2008.
Men förväntningarna börjar trots allt spira hos en del investerare. Om börsuppgången håller i sig kan vi få se börsintroduktioner och skiften på börslistorna till våren, vilket också borde frigöra kapital i andra änden av finansieringscykeln. Det blir också intressant att följa jätteinvesteringarna som det har beslutats om för svensk forskning – under 2010 ska första spadtagen för 15-miljardprojektet ESS tas utanför Lund. Det är också dags för invigningen av Scililfelab, den första delen av jättesatsningen på ett superkluster (som trots 50 miljarder i planerade investeringar konstigt nog inte har något namn) som ska bildas i områden mellan Karolinska Institutet, KTH och Stockholms universitet.
Så, tiderna har varit tuffa men det finns några små tecken på att vi står inför ett bättre år än de senaste årens stålbad. Kanske innebär dessa små ljusglimtar att vi har de efterlängtade flytverktygen som kan ta oss uppåt inom räckhåll.