Hur stort är det nya steget mot EU-patent?
Likväl möjliggör detta resultat att processen mot ett EU-patent kan ta ytterligare ett steg. EU-parlamentet får nu ett inriktningsförslag att ta ställning till. Ja, men vad då? Vi har ju redan sedan länge Europapatent, som utfärdas av European Patent Office (EPO). Vad blir skillnaden? Jo, ett EU-patent kommer att bygga på en lagstiftning som möjliggör att patentet direkt ska gälla i alla medlemsländer. I dag gäller primärt ett Europapatent enbart i de länder som sökanden angett i sin EPO-ansökan och först när patentet validerats nationellt baserat på tillhandahållna översättningar av vissa delar av patentet samt avgifter för nationellt offentliggörande av patentkraven. Ett EU-patent skulle därför innebära en betydande förenkling och ansenliga kostnadsbesparingar för uppfinnare och företag. Att överklaganden ska hanteras enbart i en EU-domstol är också en stor fördel. Allt detta har varit en självklarhet i många år men EU-processen har ändå varit plågsamt långsam.
Att man för att underlätta förhandlingarna om EU-patentförordningen sköt på språkfrågan är ett tecken på att det kommer ta betydande tid innan en lagstiftning om en EU-patentförordning och en EU-patentdomstol kanbli verklighet. Grunden är förstås lagd i och med förekomsten av Europapatentet. Här finns en infrastruktur och värderings- och beslutsprocesserna för patentfrågorna har accepterats av de drygt 30 samarbetande europeiska länderna, det vill säga den nationella valideringsprocessen är rent administrativ. Således till skillnad från värderingen av en europeisk läkemedelsansökan där rapportörlandets utredning bedöms av övriga EU-länder inför ett gemensamt godkännande så sker ingen sakgranskning av EPOs patentutfärdande.
Därför förefaller det inte heller rimligt att skapa en särskild EU-myndighet. I stället bör former skapas, som gör att ett EU-patent kan utstråckas till att omfatta även de länder som inte är medlemsstater och att EPO fortsätter att vara den centrala myndigheten. Detta är analogt till hur EFTA-länderna Island och Norge medverkar i EU-processen för läkemedelsgodkännanden.
Förutom språkfrågan så blir förstås resursfrågan och de nationella patentverkens ställning de största utmaningarna för ett snabbt genomförande av den önskade förändringen. Redan i dag har EPO en betydande kösituation avseende hanteringen av nya patentansökningar. Självfallet kommer antalet ansökningar att kraftigt öka om man kan få ett EU-patent, som direkt gäller i väsentligen hela Euriopa. Ska man bygga upp en mycket stor central personalstat eller ska man som på läkemedelsområdet också använda sig av den kompetenta personal, som finns på de nationella myndigheterna? Det senare alternativet har utöver omedelbart tillgänglig personal väl förtrogen med EU-patentet också fördelen att den nationella kompetensen kan behållas. Det senare är livsviktigt för de många småföretag och enskilda uppfinnare, som vill kunna föra en dialog på det egna språket med en lokalt tillgänglig myndighet.
Eftersom patentfrågor definitionsmässigt är innovationsobjekt vore det bakåtsträvande att inte erkänna det självklara att EU-patenten ska beviljas på engelska. Grunden för framgångsrik utveckling av en innovation är en stark patentsits. Det vore oansvarigt av EU-länderna att inte snabbast möjligt föra vidare arbetet mot en EU-patentförordning baserat på det nyligen överenskomna inriktningsdokumentet. Allt annat vore ett svek mot den forskande industrin och här inte minst småföretagen och enskilda uppfinnare men också ytterst konsumenterna.