Forskarutbildning för kliniska forskare
Nästan ett år efter förslaget om att starta kliniska forskarskolor för att stärka svensk medicinsk klinisk forskning har fem utbildningar beviljats statliga medel. Det är hälften så många som professor Olle Stendahl föreslog i sin åtgärdsplan till regeringen. Men det är en bra start, anser han.
Life science-branshcen står inför en generationsväxling de närmaste åren i takt med att fyrtiotalisterna går i pension. Av den anledningen är förbättrad nyrekrytering av forskare en av de viktigaste åtgärderna i Olle Stendahls förslag. Särskilt läkare men även andra kliniker som sjuksköterskor, arbetsterapeuter och sjukgymnaster ska lockas att gå forskarutbildning. I delbetänkandet framkom det att under nästa decennium kommer 250 forskarutbildade läkare att pensioneras årligen. Förutom brist på kunskap och erfarehet innebär det också färre lärare och handledare till forskningsintresserade. Ett annat problem som påpekades är den höga medelåldern på över 40 år för läkare som disputerar idag.
Därför hoppas nu regeringen säkra återväxten av kliniska forskare med hjälp av de nya forskarskolorna. I ett första steg startas fem forskarskolor som får 15 miljoner kronor vardera under en femårsperiod av Vetenskapsrådet. Skolorna inrättas vid Göteborgs, Linköpings och Umeå universitet samt vid Karolinska institutet. Det övergripande målet är just att få fler som arbetar inom vården in i forskningen. Satsningen på att starta forskarutbildning för vårdpersonal mottas varmt av Olle Stendahl.
- Jag tycker det är utmärkt att regeringen hörsammat detta förslag i åtgärdsplanen. Egentligen var förslaget tio nya nationella forskarskolor, men jag ser detta som en bra start, säger han.
Sedan tidigare finns regionala forskarskolor avsedda för kliniker i bland annat Skåne och Stockholm. Det som skiljer dem från de nya nationella skolorna är att forskarutbildningen i de nya skolorna sträcker sig över flera år och därmed erbjuder en mer sammanhållen forskning. De deltagade doktoranderna ingår då i ett naturligt nätverk och kan skapa viktiga kontakter inför sin framtida forskning. Tanken är att de kliniska forskarna efter sin disputation ska fortsätta forska och samtidigt arbeta inom kliniken och träffa patienter.
- Vår vision är att skapa personer som självklart vill ha en tjänst som innebär både patientkontakt och tid för egen forskning säger Johan Söderholm, professor vid Linköpings universitet.
Den kliniska forskarskolan vid Linköpings universitet har en gastrointestinal inriktning och de antagna doktoranderna kommer att studera uppkomsten av sjukdomar i mage/tarm området. Johan Söderholm är ansvarig för den kliniska forskningsskolan och säger att planeringsarbetet har kommit igång. Till hösten 2010 räknar man i Linköping med att forskningen startar på allvar. Johan Söderholm berättar att tanken är att forskarskolan ska sammanföra kliniska forskare och prekliniska forskare så att de kan mötas och kommunicera på en nivå som båda grupperna förstår. Han menar att idag är prekliniska forskare med kunskap om laborativa metoder och kliniska forskare med kunskap om sjukdomar och patienter för långt ifrån varandra. Men genom att doktoranderna arbetar parvis i projekten ska glappet överbryggas.
Förutom samarbetet mellan grundforskning och patientforskning vill Johan Söderholm visa skolans deltagare hur forskare och industrin kan närma sig varandra.
- I kursverksamheten ingår kurser hur man tar fram läkemedel och var i den processen forskare behövs, säger han.
Själv har han en del samarbeten med några mindre biotech-företag, bland annat Albireo som har sitt ursprung i Astrazeneca. Innan Astrazeneca lade ner sin gastrointestinala forskning var de en given samarbetspartner, men Johan Söderholm tycker att det finns fördelar med att ha flera små samarbetspartners istället för en stor. Tanken att flera hjärnor är bättre än några få, ligger också bakom beslutet att web-sända seminarier med särskilt meriterade föreläsare till andra universitet.
- Med fler personer blir det kritiska tänkandet större och möjligheterna till att hitta nya vägar ökar, säger Johan Söderholm.
Pengarna från Vetenskapsrådet till de nationella forskarskolorna får inte användas i form av lön till doktoranderna. Medlen ska finansiera kurser och ger möjlighet för forskningsanordnarna att avlöna internationellt erkända lärare. Det ser Johan Söderholm som en stor möjlighet.
- Jag tycker det är fördelaktigt med högklassiga internationella lärare, dels för att det höjer kunskapsnivån och dels för att det ger kontakter. Jag vill gärna erbjuda doktorander möjligheten att åka till laboratorier i andra länder och arbeta där.
Till de kliniska forskarskolorna kan personer som arbetar inom vården med intresse för att forska söka. Vid Linköpings universitet vill man inte diskriminera någon som har ett intresse för att forska på mag/tarm-sjukdomar från att söka. Dock tror Johan Söderholm att det i huvudsak är läkare som har nytta av utbildningen i sin profession. Han hoppas nå blivande läkare för att på ett tidigt stadium föra in ett forskningsinriktat tankesätt i deras karriär.
