Inga framsteg utan forskning och utveckling
Är klinisk forskning underhållande? Nej, men den är viktig. Under 2009 har det pågått en debatt i olika medier om forskning och behovet av innovationer i samhället. Bl.a. har Delegationen för samverkan inom den kliniska forskningen kommit med en slutrapport med den slagkraftiga titeln ”Alla vinner genom samverkan inom den kliniska forskningen”, presenterad i december. Uppenbarligen är kommunikationen kring tidsperspektivet på nyttoeffekten en av de kritiska och begränsande faktorerna som skapar obalans mellan berörda intressenter.
I Sverige finns i dag ett stort behov av åtgärder som stimulerar klinisk forskning och innovationer. Ett exempel är att vi snart som snart enda land i Europa saknar skatteincitament för FoU-investeringar.
Utan FoU stannar utvecklingen inte bara av utan den går till och med tillbaka och kvaliteten försämras. I förlängningen leder detta givetvis till sämre vård för den enskilde patienten.
Det är därför klart oroväckande att bara några enstaka procent av utrymmet i svenska sjukhus ledningsgrupper allokeras till att planera och diskutera FoU. Korttidsperspektiv med produktionsfrågor, budget och inte minst ekonomiska nedskärningar dominerar i dag.
Som ett av världens mest innovativa länder satsar vi stora resurser på grundforskningen.
När vi sedan kommer till den kliniska fasen försvinner dock intresset från många håll.
I den landstingsstyrda sjukvården saknas i dag incitament för att bedriva klinisk forskning. Kombinerat med ett uppskruvat ekonomiskt kostnadsläge blir konsekvensen att den kliniska forskningen flyr Sverige.
För de svenska små life science-företagen (i dag finns 800 företag med mer än 40 000 anställda) blir situationen mycket problematisk, de hamnar i kläm – med begränsade resurser finns oftast inte en praktisk eller ekonomisk möjlighet att själva driva den kliniska forskningen och mycket av idéerna och möjligheterna går i stå.
Kvar står innovatörerna och investorerna och undrar vad som hände.
Är det nu så nattsvart? Både Ja och Nej. Debatt, förståelse och samverkan är ord, som om de omsätts till praktisk handling, kan förändra situationen åt rätt håll.
Till syvende och sist handlar det om politiska prioriteringar och vilket samhälle vi vill ha. Vill vi sitta i förarsätet och driva forskningen framåt eller bara åka med? Låt oss bara hoppas att debatten vid årets riksdagsval kommer att handla även om denna fråga, för allas och inte minst den enskilde patientens skull.