Petig forskningsfinansiär
Det finns för många forskare i Sverige tycker Göran Sandberg, som själv forskar vid sidan av sin nya tjänst. - Bra forskare gör alltid bra forskning men vi har en lång svans av forskare som inte levererar internationellt.
– Vi måste ha mycket tuffare selektion i vilka som ska vara kvar och de som får vara kvar måste vi ge mer resurser. Jag tycker att man borde plocka bort kanske 30 procent av alla forskare, säger Göran Sandberg.
Vi befinner oss på Göran Sandbergs nya jobb, på Arsenalgatan hos Knut och Alice Wallenbergs stiftelse.
– Nu är jag där jag vill vara i livet. Här stämmer min vision helt överens med det jag gör, säger Göran Sandberg, som nyligen tillträdde som verkställande ledamot i stiftelsen.
Kontoret ser ut som vilket som helst, ingenting skvallrar om att stiftelsen är en av Sveriges största forskningsfinansiärer. Ändå är det långt ifrån den miljö Göran Sandberg själv kommer ifrån.
– Jag kommer från en arbetarfamilj och min far tyckte att det var det dummaste jag gjort när jag började på universitet, säger han.
Efter biologistudierna ville han egentligen bli ekolog men fick ingen doktorandplats. Istället rekryterades han av professor Arne Dunberg som höll på med växtforskning, ett område som Göran Sandberg då tyckte verkade mossigt och tråkigt. Men Arne Dunberg fick honom att ändra uppfattning. Professorn hade arbetat utomlands på några av de främsta laboratorierna i världen och jobbade med grundforskning utifrån ett mer samhällsnyttigt perspektiv.
– Han var helt annorlunda än alla forskare jag träffat och tänkte ”outside the box”. Han har betytt oerhört mycket för min forskning, säger Göran Sandberg.
Han hade inte alls tänkt bli rektor vid Umeås univeristet från början. Efter sin postdoc i USA flyttade han tillbaka till sin barndoms stad för att vara med och bygga upp Umeå Plant Science Center och ägarbolaget Woodheads och hade egentligen inte tänkt bli så långvarig på Umeå Universitet. Men när hans kollegor nominerade honom till tjänsten och han fick 90 procent av rösterna tackade han trots allt ja.
– Jag är ju född norrlänning och det har alltid betytt mycket för mig att ha släkt och vänner i närheten så det kändes rätt, säger Göran Sandberg.
Även under rektorstiden forskade han en dag i veckan. Och det tänker han fortsätta med, för närvarande har han en tjänst på 20 procent i Umeå parallellt med jobbet på KAW.
– Många tyckte att det var vansinne och att jag inte tog rektorskapet på allvar men för mig var det ett sätt att hålla kontakt med verkligheten. Jag tänker fortsätta så länge mina kollegor tål mig.
Som verkställande ledamot i KAW är han är medlem i styrelsen men också den som sköter löpande arbete och förbereder alla förslag. Därefter är det upp till styrelsen att besluta vilka projekt som ska finansieras. Arbetet med att välja ut projekt sker i nära samarbete med universitetens ledningar. Huvudmannarådet i stiftelsen består av universitetens rektorer och företrädare från de vetenskapliga akademierna. Rådet fungerar som diskussionspartner och utser också en representant i stiftelsens styrelse. Alla ansökningar som kommer till KAW ska också vara prioriterade av rektor.
Det är ju inte finansiärerna som utför forskningen utan det är forskarna vid universiteten. Därför är de bäst lämpade att hjälpa till i urvalsprocessen. Men många finansiärer har inte den anknytningen.
Göran Sandberg hade redan från början bestämt sig för att inte fortsätta som rektor mer än en period i Umeå. När det var dags för omval våren 2009 han hade han ett erbjudande om att bli forskningschef på ett av världens största internationella skogsföretag. Men eftersom han och familjen ville bo i Sverige tvekade han inte länge när han fick erbjudande om att bli verkställande ledamot i Knut och Alice Wallenbergs stiftelse. Att stiftelsen är fokuserad på vetskaplig excellens gjorde valet lätt.
– Man ska inte diskutera grundforskning och tillämpad forskning, den uppdelningen är konstlad. Det finns bra forskning och dålig forskning. Bra forskning kan man alltid tillämpa men att tillämpa dålig forskning är inte bra, säger Görans Sandberg.
– Jag har suttit på universitet och myndigheter i både Sverige och USA där jag har haft en massa ramvillkor att ta hänsyn till. Det är första gången i mitt liv där min uppgift bara är att identifiera det bästa och det är oerhört befriande.
