Få stamcellsterapier i klinisk fas
Intensiv forskning pågår världen över för att hjälpa patienter med Parkinson, diabetes och ALS. Men få projekt har hittills nått klinisk fas.
För sjukdomar som Parkinsons och diabetes Typ I finns en lång erfarenhet av celltransplantation och där är stamcellsterapi ett hett område. Patienter med diabetes Typ I är i dag beroende av insulininjektioner. Att i stället kunna ge dessa nya, insulinproducerande celler vore ett stort framsteg. För att bota parkinsonpatienter strävar man efter att få stamceller att bli dopaminproducerande celler.
Under det tidiga 2000-talet kom emellertid rapporter om misslyckade försök att transplantera in stamceller i människa. Forskningsområdet drogs, i likhet med många andra, med barnsjukdomar. Celler som växt bra i laboratoriet visade sig inte fungera i djur eller människa – de bildade tumörer, stöttes bort eller dog. Väl ansedda tidskrifter som Science tvingades ta tillbaka publikationer som visat sig vara felaktiga och innehålla förfalskade resultat.
– Förhoppningarna på stamceller var orealistiska kring millenniumskiftet och man saknade förståelse för svårigheterna med att utveckla dessa nya terapier, säger Jonas Frisén, professor i stamcellsforskning vid Karolinska Institutet.
I dag, ett decennium senare, används stamcellterapier rutinmässigt vid benmärgstransplantation vid till exempel leukemi liksom vid hudtransplantationer vid brännskador. Andra behandlingar som håller på att bli etablerade är transplantation av ögats hornhinna som odlats från stamceller. Mesenkymal stamcellstransplantation tillämpas för att motverka avstötningsreaktioner efter benmärgstransplantation. Fler behandlingar är under utveckling men för tillfället befinner sig bara fyra terapier i klinisk fas.
Jonas Frisén
– Det är inte så konstigt att utvecklingen inte kommit längre. Många stamcellestyper har bara studerats kortare tid. Bland annat beskrevs mänskliga embryonala stamceller först 1998 och forskningen på dem kom i gång på allvar först ett par år senare, säger Jonas Frisén.
En av de studier som pågår är en Fas I-studie som gäller transplantation av celler till ryggmärgsskadade patienter som utförs på sju olika kliniker i USA. Dessa celler har utvecklats ur embryonala stamceller av det amerikanska företaget Genron. Studien utförs på patienter med allvarlig ryggmärsskada, klass A, vilket innebär att den drabbade saknar både känsel och rörlighet i kroppen från det skadade stället och nedåt. Dessa patienter återfår sällan funktionen och svarar dåligt på fysioterapi. Behandlingen, kallad GRNOPC1, har tidigare testats på råttor vars ryggmärg forskarna skadat så att de blev förlamade i bakbenen. När forskarna injicerade GRNOPC1 i råttornas tyggmärg återfick de rörelseförmågan. GRNOPC1 är en blandning av celler som bland annat innehåller förstadiet till en celltyp som heter oligodendrocyter. Dessa celler har flera funktioner i nervsystemet, bland annat producerar de ämnet myelin som omger axonerna och som gör att de elektriska impulserna kan färdas från nerv till nerv. De producerar också molekyler som främjar tillväxten och överlevnaden för nervceller. Eftersom oligondendrocyterna dör vid en ryggmärgsskada, försvinner myelinet vilket gör att nerverna inte fungerar som de ska och patienten blir förlamad. När dessa celler injiceras i en skadad ryggrad och börjar producera myelin återställs funktionen.
Alla försökspersoner ska få behandlingen inom en till två veckor efter att skadan uppstått. Djurförsöken har nämligen visat att terapin inte fungerar om cellerna injiceras mer än tre månader efter skadetillfället eftersom det då hinner bildas ärrvävnad på ryggraden.
Syftet med studien är att undersöka behandlingens säkerhet och effektivitet. För att cellerna inte ska stötas bort får testpersonerna immunförsvarsdämpande mediciner. Patienterna genomgår fysisk och neurologisk undersökning innan behandlingen ges och därefter vid flera olika tidpunker under ett år efter behandlingen. Försökspersonerna kommer sedan att följas under 15 år från det att de påbörjat behandlingen.
En annan pågående studie är amerikanska Neuralstems försök med att transplantera nervceller som odlats fram från embryonala stamceller till patienter med amyotrofisk lateral skleros, ALS. Studien är en fas I-studie där fem patienter hittills fått behandlingen där nervceller injiceras i ryggraden.
Försökspersonerna har alla långt framskriden ALS och är mer eller mindre sängbundna. Alla patienter mår bra, rapporterar bolaget, men det är ännu för tidigt att säga något om behandlingens effekt.
Bolaget har nu börjat rekrytera patienter som är i bättre kondition och kan gå själva.
Svenska Neuronova har också en stamcellsterapi i klinisk fas. Företaget siktar dock inte på att utveckla behandling med hjälp av celltransplantation utan på substanser som kan användas som läkemedel för att stimulera tillväxten av nya celler och därmed hjälpa Parkinsonpatienter. Tidigare har bolaget gjort lyckade försök i en djurmodell för sjukdomen, där tillväxtfaktorn SNN0031 injicerades direkt in i hjärnans ventrikelsystem. Läkemedelskandidaten innehåller proteinet platelet-derived growth factor BB, PDGF-BB, som stimulerar tillväxten av dopaminproducerande celler. Nu testas SNN0031 i en fas I/II-studie på patienter med Parkinsons sjukdom för att undersöka dess säkerhet.
Nästa steg är en fas II-studie som ska utvärdera effektiviteten av substansen jämfört med placebo. Den är planerad att starta 2011.
