Forskande pensionär
Det är dags att komma över den traditionella medicinens stelbenthet och introducera det molekylära perspektivet fullt ut, säger Roches fd forskningschef som trots pension arbetar lika hårt idag.
- Jag trodde att jag skulle ha mer tid att segla nu när jag är pensionär mer men jag jobbar minst lika hårt som tidigare, säger han.
På frågan var han bor blir svaret svävande eftersom han pendlar mellan EPFL i Schweitz, universitetet i Helsingfors och universitetet i Oxford. Dessutom har hans barn slagit sig ner på vitt skilda ställen, i USA, England och i Schweiz. Men Jonathan Knowles känner sig inte särskilt splittrad.
– Jag har alltid delat min tid mellan olika länder så det är precis som vanligt, säger han med ett skratt över en skakig mobiluppkoppling från Schweiz där han befinner sig för tillfället.
Han är också vice vd och forskningschef för bolaget Caris life sciences. Företaget arbetar med att utveckla en ny metod för cancerdiagnostik. Målet är att kunna avgöra vilken behandling som passar bäst för en enskild patient genom ett blodprov.
– Inom cancermedicinen har man inte gjort de framsteg de senaste decennierna som jag hade trott. Jag tror att man ska försöka få immunförsvaret att angripa tumören istället för att döda den med cellgifter. Det tror jag att vi kan uppnå med ett individualiserat angreppssätt.
Individanpassad medicin är också fokus för Finland Distinguished Professor Programme, FIMM, där han installerades som professor i höstas. På FIMM undersöker forskarna i samarbete med ett antal läkare och leukemipatienter olika möjligheter att använda cellulär och molekylär karaktärisering av prover för att förstå vilka processer som driver cancer och hitta nya och mer effektiva terapier. Ett annat mål med forskningen vid FIMM är att få igång en diskussion om hur viktigt det är att implementera mer individualiserade terapier i vården.
– Jag tror att vår förståelse för många sjukdomar har nått den punkt då den måste användas för att hjälpa fler patienter på våra sjukhus. Det är dags att komma över den traditionella medicinens stelbenthet och introducera det molekylära perspektivet fullt ut. Bara att använda den information som finns i litteraturen i dag tror jag skulle kunna hjälpa många patienter och möjliggöra mer kostnadseffektiva behandlingar.
Vetenskapen har inte alltid lockat Jonathan Knowles. Som ung ville han bli pilot, men en vän som var forskare avrådde honom.
– Det kommer att bli ett rutinjobb, som att köra buss, det passar inte dig, sa han till mig. Och det stämmer ju. Jag vill jobba med att lösa problem och så har jag alltid velat veta hur saker fungerar. När jag var liten och fick en ny leksak var det första jag gjorde att plocka isär den för att undersöka hur den var gjord. Detsamma gäller biologin, jag vill förstå hur livet fungerar.
Efter sin doktorsexamen tänkte Jonathan Knowles först jobba med genreglering, och sökte sig till Helsingfors i Finland där några av de bästa forskarna på området fanns. Där arbetade han med att försöka tillverka nya enzymer, terapeutiska antikroppar och designade organismer med nya egenskaper.
1980 flyttade han till Genève för att bli chef på Glaxo Institute for molecular biology. Under tiden i Genève insåg han att den största utmaningen inte låg i att skapa nya mediciner utan i att förstå vilka patienter som faktiskt kan bli hjälpta av ett visst läkemedel.
Det blev uppenbart att diagnostik och läkemedel måste användas tillsammans för att hjälpa fler patienter. När han blev tillfrågad att ta över ledarskapet för Roches forskningsgrupp tackade han ja utan att tveka.
– Det var en bra miljö för att förstå hur man skulle kunna utveckla individanpassade terapier. Rätt medicin till rätt patient blev kärnan i forskningsgruppens strategi. Genom att jobba med läkemedel förbättrar jag både produkterna och människors liv. Det är en stor belöning när jag får träffa patienter som har blivit hjälpta av ett läkemedel jag har varit med att utveckla.
En insats han är stolt över är alla de forskare han har handlett och hjälpt under sin karriär. Tricket är att tänka i nya banor, en kunskap han har förmedlat till sina adepter.
– När man forskar på något så säger oftast tre fjärdedelar av omgivningen att det man håller på med är omöjligt. Sedan när man har lyckats så säger alla att jamen det är ju självklart!
Knepet är att komma på det innan alla andra gör det, säger han med sin brittiska accent.
Men att lära sig mentorsknepen och läraryrket tog lång tid. Jonathan Knowles förklarar att han var alldeles för passionerad i början av sin karriär för att ta in råd och lyssna på andra.
– Hade jag lärt mig det tidigare tror jag att jag fortare hade blivit en bättre forskare och lärare.
Å andra sidan har han tid på sig att finputsa båda talangerna. För han tänker inte lägga karriären på hyllan än på ett tag. Han vill fortsätta som professor vid ett eller annat lärosäte i minst tio år till och kommer att hjälpa till inom forskningen då och då för att vara med och utveckla molekylärbiologin.
– Men lite mer ska jag segla och plocka svamp när jag är 73, säger han med ett skratt.