Välfylld MS-pipeline
Sedan 90-talet har det bara kommit två nya läkemedel mot MS. Men flera preparat är nära marknadsgodkännande och inom ett par år kan arsenalen av läkemedel ha utökats väsentligt.
I många fall läker myelinet efter ett sådant skov och funktionen återställs, men vid tillräckligt kraftiga inflammationer kan nervfibern gå av vilket innebär permanent handikapp för den sjuke.
Dagens behandling är framförallt inriktad på att minska skov och utgörs av fyra olika typer av preparat: interferoner, glatirameracetat, natalizumab och fingolimod. Det sista är den verksamma substansen i läkemedlet Gilenya från Novartis som godkändes förra året.
– Haken med dagens läkemedel är att de slår brett mot många mekanismer i immunsystemet. Vi vill veta ännu mer om de specifika mekanismer som är inblandade vid inflammation vid MS, säger Tomas Olsson, professor i neurologi vid Karolinska institutet.
Det finns också läkemedel som i första hand lindrar symptomen och ett av de mest omtalade är Sativex, ett cannabisläkemedel i sprayform som används för att lindra stelhet hos patienter med MS. Det är godkänt i flera EU-länder och kan förskrivas mot licens även i Sverige.
Den exakta orsaken till varför man får MS är inte klarlagd, men forskarna har god kunskap om hur inflammationen uppstår i nervsystemet.
– MS presenteras ofta som en gåta, men i själva verket är detmånga små gåtor och vi lär oss hela tiden mer och mer. Nu vet vi en hel del om hur inflammationen uppstår och om B- och T-cellers inblandning, säger Tomas Olsson.
I somras presenterade Tomas Olsson och hans forskargrupp en studie där de presenterade ett 50-tal genvariationer som innebär en ökad risk för MS.
– Ingen av generna är ensamt ansvarig för utvecklingen av MS utan ger cirka 10-20 procents riskökning var, men genom att identifiera dessa gener får vi en inblick i vad vi ska rikta in oss på i forskningen och mer specifikt vilka gener vi ska utveckla läkemedel mot.
En svårighet med MS-forskning och uppföljning av läkemedelsbehandling är att det saknas bra sätt att mäta sjukdomen. Anders Svenningsson är överläkare och forskar vid institutionen för farmakologi och klinisk neurovetenskap vid Umeå universitet. Han och hans kollegor arbetar med att hitta olika biomarkörer för sjukdomen och för sjukdomsaktivitet och undersöker bland annat nya magnetkamerametoder och ryggvätskemarkörer.
– Idag finns inget riktigt bra kvantitativt mått på sjukdomen och för att kunna mäta effekten av ett läkemedel måste vi kunna följa sjukdomsförloppet, säger han.
Men trots vissa svårigheter ser Tomas Olsson och Anders Svenningsson ljust på framtiden och den välfyllda MS-pipelinen.
– Det händer en oerhörd massa. Om bara några år tror jag att vi kommer att ha ytterligare 4-5 preparat, säger Tomas Olsson.
Ett nytt preparat som i fas III-studier har visat positiv effekt både på antal skov och på minskning av antalet hjärnskador är läkemedelsföretaget Biogens preparat BG-12. Det är en lågmolekylär substans som tas i tablettform och som enligt Tomas Olsson verkar lovande.
– Den har visat en positiv biverkansprofil och verkar även ha en viss skyddande effekt på neuronen.
En annan läkemedelskandida t som ligger nära marknaden är Genzymes och Sanofis monoklonala antikropp alemtuzumab som slår mot flera olika sorters lymfocyter, det vill säga B-, T- och NK-celler.
– Den verkar riktigt potent och borde kuna konkurrera med Tysabri som är det läkemedel av samma sort som finns på marknaden idag. Jag tycker att behandlingar som siktar in sig på grundläggande mekanismer i sjukdomen och dess förlopp är mest intressanta, säger Anders Svenningsson.
I pipeline ligger också Active biotechs och Tevas preparat laquinimod som det har varit många turer kring. När fas III-prövningen avslutades i somras visade den inte så positiva resultat som man hade hoppats på. Effekten på minskning av skov var måttlig men det hade en positiv effekt på hjärnatrofi, det vill säga nedbrytning av hjärnan. Ett faktum som väcker liv i en gammal vetenskaplig diskussion om sambandet mellan skov och nedbrytning av hjärnan.
– Hittills har man trott att det är ett kopplat förlopp men det är inte vetenskapligt bevisat och med ny information måste man ändra synsättet, säger Active biotechs vd Tomas Leanderson.
Det skulle i sådana fall betyda att laquinimod, trots måttlig effekt på skov men med bra effekt på hjärnatrofi, skulle vara en stark kandidat för MS-marknaden. Men varken Anders Svenningsson eller Tomas Olsson håller med om resonemanget.
–Hypotesen att antal skov inte förutsäger handikapputvecklingen har diskuterats i flera år och min bedömning är att om man håller nere antal skov borde det ha en positiv effekt på framtida handikapp, säger Tomas Olsson.
Anders Svenningsson tycker dessutom att egenskapen med måttlig effekt på skov men god effekt på hjärnatrofi är svår att få ihop.
– Jag har svårt att förstå hur läkemedlet skulle ha bra effekt på hjärnatrofi men inte på inflammationsaktiviteten och jag tycker inte att företagen har kunnat visa det.
Tidigare i höstas fick dock laquinimod positiva utlåtanden från ett antal amerikanska neurologer i en undersökning från analysföretaget Bio trends. Men planerna på att söka marknadsgodkännande i början av 2012 drogs nyligen tillbaka och i samråd med den amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA ska Teva utforma ytterligare en studie för att försöka bevisa läkemedlets effekt.
– Det är synd att de inte har testat en högre dos i studierna för att undersöka hur effekten ser ut då. Läkemedlet har annars en positiv biverkansprofil vilket bidrar till att göra det intressant, säger Tomas Olsson.
Hur det perfekta MS-läkemedlet ser ut är omöjligt att svara på, men om de båda forskarna får önska skulle det vara ett preparat som i ett tidigt skede kunde ställa om immunsystemet.
– Det bästa vore att hitta de ämnen som aktiverar immunsystemet och får det att attackera det egna myelinet och sedan utveckla någon form av vaccin mot dem. Men MS är en komplicerad sjukdom och det är inte säkert att det är samma ämnen som aktiverar immunsystemet hos alla MS-patienter, säger Anders Svenningsson.