Branschen måste rannsaka sig själv
I dag är det mer regel än undantag att forskningsföretagen anlitar kontraktsforskningsorganisationer, CRO:er, under den kliniska utvecklingen av sina produkter.
Nu är det inte det faktum, att det blir allt vanligare att anlita CRO, som jag tänker ventilera utan kostnaderna för uppdragen. I vilken annan bransch kan, i ytterlighetsfallen, kostnader enligt offert skilja med hundratals procent? Jag har exempel. Skillnader på upp till 70 procent för samma arbete är vanliga. Hur har detta kunnat pågå år efter år utan någon större reaktion från branschen? Beror det på okunskap om vad som krävs för en klinisk prövning? Ja, kanske hos de små sponsoraktörerna, men knappast hos de stora företagen. Rädsla att ifrågasätta kvaliteten? Säkert! Otydligt beskrivna uppdrag från sponsorn. Många gånger!
Processen går till enligt följande: 1) Sponsorn skickar ut en förfrågan, Request for proposal, RFP, till ett antal CRO:er. I den optimala förfrågan specificeras förutsättningarna och efterfrågade tjänster i detalj. En RFP kan innehålla ett hundratal deluppgifter med utrymme för en CRO att specificera kostnaden per uppgift. 2) CRO-bolaget gör en resurs/kostnadsberäkning och skickar tillbaka en offert. Det är enkelt för sponsorn att göra direkta jämförelser av prissättningen. Ändå förekommer dessa stora prisskillnader. Då tänker den ”kloke” att ju dyrare, desto mer resurser tilldelas uppgiften och desto högre kvalitet får resultatet – dubbelt så dyrt, dubbelt så bra. Är det så?
Under en diskussion med en kollega kom vi fram till att det kan finnas flera orsaker. Några exempel är overhead-kostnader som beror på skillnader i geografisk täckning, komplexa projektorganisationer, kostnader för system, ibland onödigt byråkratiska rapporteringsprocesser och säljorganisationen när denna styrs av bonus.
Vi enades om att en tydlig koppling mellan säljorganisationen och utförarna inom CRO-företagen krävs för att få fram korrekt pris. Utförare som vet vad som är optimalt, vilken tid/resurser som åtgår för en viss uppgift och hur projektet ska drivas kostnadseffektivt med bibehållen kvalitet. För en lyckad affär, sett från båda sidorna, ska sponsorn ha värde för pengarna, CRO ska ha betalt för kompetens och nedlagt arbete. Det ska vara en win win-situation för båda parter.
Det krävs en bättre balans mellan köpare och säljare, det vill säga kunskapen om vad som egentligen behövs för uppdraget. När ett CRO låter sin organisation och sina interna processer styra snarare än projektets/sponsorns behov blir det helt fel.
Tiden är mogen för en självrannsakan i branschen.
Helena Lomberg
Seniorkonsult inom kliniska prövningar