Bara fem landsting på gång med innovationsupphandlingar
Två år efter att satsningen på innovationsupphandlingar inleddes är få med på tåget. En rundringning visar att 16 av 21 landsting inte planerar någon innovationsupphandling det närmaste året.
Trots miljonsatsningar från regeringen och ett flertal uttalanden från näringsminister Annie Lööf om hur innovationsupphandlingar ska prioriteras verkar det som om budskapet till de regionala beslutsfattarna i många fall kommit bort på vägen.
Vid rundringningen till landstingens upphandlingsavdelningar visade det sig att det fanns flera olika anledningar till varför så få innovationsupphandlingar låg i pipeline. Det vanligaste angivna skälet är att det inte finns några färdiga direktiv för vad man ska handla upp och hur det ska genomföras rent praktiskt. En del av upphandlarna hade liten kännedom om begreppet och vissa av dem hade heller inga planer på att utforska det närmare.
Nina Widmark, ansvarig för innovationsupphandlingar på Vinnova, är inte förvånad utan säger att det stämmer ganska bra med deras uppfattning om läget.
– Vi började med att bygga upp organisationen som ska vara ansvarig här på Vinnova. Nu är vi inne i nästa fas där vi jobbar proaktivt med att nå ut till alla intressenter, både politiska beslutsfattare, de som ska göra upphandlingarna och potentiella leverantörer.
Vinnova har också tillsammans med några av regionerna startat ett nätverk för innovationsupphandling. Projektet handhas av Reglab och har som mål att skapa samarbeten och sprida kunskap om innovationsupphandlingar.
– Det förekommer en del innovationsvänliga upphandlingar och funktionsupphandlingar i Sverige, men upphandling av innovationer har varit ovanligt. Vinnova har dock långtgående diskussioner med ett par tre myndigheter som är på väg mot förkommersiell upphandling och ytterligare ett par tre har visat intresse. Tanken är att man ska kunna använda sig av upphandling för att lösa ett problem eller behov, säger Nina Widmark.
Eva Fohlstedt, projektledare för det Vinnovafinasierade Nationella nätverket för innovationsupphandlingar är beredd att skriva under på att det är en långsam process.
– Vi tänkte att vi i det här läget skulle ha ett antal pilotprojekt att följa. Och även om det är några landsting som har projekt på gång är det än så länge ingen som blivit färdig med något som kan användas som exempel. Just nu ligger allting i sin linda och vi behöver några case som vi kan lära oss av.
Enligt Eva Fohlstedt ligger den mest markanta flaskhalsen i att det inte beställs fler uppdrag från regionalpolitiskt håll.
– Det finns en tendens att hålla hårt i skattebetalarnas pengar och det är ju på ett sätt bra men nu krävs det att landstingen tar mod till sig och avsätter FoU-pengar till förstudier, det är ingenting som ryms i en normal budget. Man måste också jobba med att utbilda tjänstemännen ute på upphandlingsavdelningarna så att de inte undviker att göra innovationsupphandlingar av rädsla att göra fel.
Olle Hillborg är utvecklingsansvarig på SLL Innovation inom Stockholms läns landsting. De jobbar aktivt med olika typer av innovationsvänliga upphandlingar och funktionsupphandlingar men har ännu inte gjort någon renodlad förkommersiell upphandling.
– Det finns en rad utmaningar med innovationsupphandling inom sjukvården. Skall det lyckas är det flera faktorer som måste klaras ut först. Till exempel frågor kring avtalshantering, vem som äger upphovsrätten till innovationen och hur projektet ska finansieras, landstingen kommer alltid att ha svårt att ligga ute med pengar.
En annan aspekt som Olle Hillborg tar upp är vad man gör om en innovation som liknar den man handlat upp plötsligt kommer ut på marknaden.
– Det är svårt att sitta fast i ett utvecklingskontrakt med ett bolag kring en patientviktig utrustning under, låt säga, en femårsperiod om det dyker upp en liknande utrustning från annat håll år två. Vad säger då etiken om hur man ska hantera det? Kanske bör man också ha en exit-klausul om kostnaden drar i väg.
Precis som Eva Fohlstedt på Nationella nätverket för innovationsupphandlingar upplever Olle Hillborg att regionalpolitiken kommit lite på efterkälken.
– Det behövs en förankring av systemen inom landstingen på alla nivåer, men även en tydligare koppling mellan departementens och landstingens ambitioner. Sedan behöver vi också se över vad våra regelverk och myndigheter säger om implementeringar.
Den uppfattningen ligger i linje med flera av de kontaktade upphandlarnas. Många nämner att det är svårt att hitta områden där det passar att använda innovationsupphandlingar utan att drastiskt ändra på de rådande upphandlingsrutinerna inom regionerna.
Västra Götalandsregionen är en av initiativtagarna till Nationella nätverket för innovationsupphandlingar och ett av de landsting som kommit lite längre i processen. De har både den politiska prioritering som krävs och ett innovationsråd som jobbar med frågan men de har inte hittat något lämpligt pilotprojekt än.
– Vi letar aktivt sedan ett par år tillbaka men det är förvånande svårt att få allt att stämma. För att fungera som pilotprojekt behöver det vara relevant för vår verksamhet. Just nu tittar vi på om det finns någon del av upphandlingarna till det nya bild- och innovationscentrum som ska byggas i anslutning till Sahlgrenska universitetssjukhuset som kan passa oss, säger Helena Nilsson, enhetschef för forskning och utveckling på Västra Götalandsregionen.
I likhet med många av sina kollegor ute i landet upplever Helena Nilsson att det råder stor osäkerhet kring hur man ska gå till väga när man gör innovationsupphandlingar.
– En del av problemet är att vi saknar kunskap i flera led av innovationsupphandlingen, från att identifiera behoven till att omsätta det i ett upphandlingsförfarande och ta hand om resultaten. Vinnova har hållit tillräckligt många generella seminarier i ämnet, nu behöver vi mer konkret hjälp. Om de inte kan ge oss praktiskt stöd i form av till exempel kompetensutveckling så kanske de kunde visa oss var vi kan hitta kunskapen. Man kan sammanfatta det såhär - vi vet att vi ska göra det men riktigt inte hur vi ska göra det.
