23948sdkhjf

Därför ska Sverige betala mer än andra för läkemedel

"Tanken på att belöna innovationer är som bortblåst", skriver Ingrid Heath om diskussionen efter apoteks- och läkemedelsutredningen som nyligen presenterats.
Varför ska Sverige betala mer än andra länder för läkemedel? Frågan hänger i luften efter att Sofia Wallström lämnat över sin apoteks- och läkemedelsutredning till regeringen. I utredningen finns förslag på hur Sverige kan spara ytterligare två miljarder kronor per år genom att betala mindre för patenterade läkemedel. Kritiken från life science-branschen, då särskilt Lif och Sweden Bio, blev stark och omedelbar. Den föreslagna prismodellen kommer att slå hårt mot forskning och innovation argumenterar de med stora ord, sedan hinner de inte säga mer innan deras kritik avfärdas. Särintressen som blir irriterade när pengarna dras tillbaka är vardagsmat i regeringskansliet. För dem som bestämmer över våra skattepengar måste frågan få ett svar. Varför ska Sverige betala mer än andra för samma läkemedel?

Svaret borde vara: För att vi vill och kan.



Hela västvärlden kämpar
med frågan hur framtidens vårdekvation ska gå ihop. Demografin med allt fler äldre och sjuka är en enorm utmaning och alla som drar ut linjerna ser att på sikt måste vårdekonomin skötas på ett annat sätt än idag för att det ska gå ihop. De onödiga och felaktiga behandlingarna måste ner och de behandlingar som faktiskt förvandlar sjuka till friska måste istället nå fler. Enda sättet att nå dit är genom smarta marknadsmekanismer. Och eftersom läkemedelsmarknaden är en helt konstruerad och reglerad marknad är det upp till konstruktörerna, det vill säga politikerna, att skapa det system som gynnar rätt produkter och rätt användning.



Under det senaste
decenniet har det också varit på väg att skapas ett nytt slags kontrakt mellan life science-företag och samhället. Det bygger på att företagen tar fram underlag som visar om deras produkter är hälsoekonomiska, i utbyte lovar samhället att betala ett högre pris för innovationer som skapar värden. Sverige har med TLV varit med och drivit den här utvecklingen. Med ytterligare tid och mognad skulle ett sådant system kunna lösa mycket av framtidens utmaningar.

Ändå är trenden tydlig i Europa att i den ekonmiska krisens spår istället sätta en gemensam och bred prispress på läkemedelsföretagen. Den internationella referensprissättningen som Sofia Wallström föreslår att vi delvis också ska införa i Sverige handlar egentligen bara om att betala så lite som möjligt. Betalar andra länder mindre, ja då ska vi också göra det. Med det enkla angreppssättet är tanken om att belöna innovationer som bortblåst. Än allvarligare är att man också tar bort möjligheten att utveckla en differentierad prissättning för olika patientgrupper, ett redskap som är nog så viktigt om man vill skapa ett system som gynnar rätt behandling till rätt patient.



För Sverige uppstår
nu frågan om vi ska göra som resten av Europa, eller fortsätta tro på det värdebaserade systemet. Vi har den här hösten fått höra en regering som säger att den vill göra Sverige till ett ledande life science-land igen. Satsningarna så här långt går helt och hållet till forskning. Men om ingen utvecklar hur framtidens marknader och ersättningssystem ska se ut kommer det inte att finnas någonstans att exportera innovationerna. Sverige har både råd och möjlighet att experimentera på det här området. På så sätt kan vi på allvar driva utvecklingen framåt.

Tyvärr verkar vi istället leka Följa John.

____________________________

Ingrid Heath

Chefredaktör Life Science Sweden

Kommentera en artikel
Utvalda artiklar

Nyhetsbrev

Sänd till en kollega

0.063