Lyssna på förvillarna - du kan lära dig något
Svenska Dagbladets pågående granskning av jävsförhållanden vid vaccinbeslut eldar på föreställningen om den onda industrin, de köpta experterna och det lurade folket.
I mitt twitterflöde , som framförallt matas av läkare, vetenskapsdebattörer och branschfolk, spred sig snabbt irritationen. Den förenklade bilden provocerar och motreaktionen blir ett automatiskt försvar av vaccinet. Det är så det brukar bli när vaccin debatteras. Inom vården och branschen finns en ständig oro för att människor ska bli rädda för vaccin, efter Pandemrix är den oron extra stor. I sin iver att möta den starka antivaccins-lobbyn vill man snabbt avfärda all vaccinkritik som obefogad.
Det är förståeligt och många gånger välbehövligt, men resultatet blir en både döv och högljudd debatt som inte hjälper någon. Idag pekas till exempel redaktionen bakom Sveriges radios P3 Nyhetsguiden ut som Årets förvillare av föreningen Vetenskap och Folkbildning. De får den negativa utmärkelsen för sin rapportering om eventuella biverkningar av HPV-vaccin som de hade i våras. Nyhetsguidens inslag är verkligen värda kritik, de gick ordentligt vilse i vad som är vetenskap och vad som är enskilda upplevelser. Men istället för att bara krasst avfärda dem som idioter finns det all anledning att lyssna på redaktionens förklaring till varför de gjorde inslagen från början. De tyckte sig se mycket vitnessmål på internet kring biverkningar av vaccinet och hörde oron bland sina lyssnare, men den offentliga bilden av vaccinet var kompakt positiv. Därför ville de lyfta frågan och se vad som ligger bakom. En bra tanke som slutfördes på ett dåligt sätt.
Men lärdomen hä r är inte bara att journalister ska bli bättre på att begripa vetenskap. Det finns lärdomar för professionen och branschen också. P3 Nyhetsguidens förmedlade känslan att det finns risker som myndigheter och andra tystar ner. Att den känslan kan gro beror till stor del på den medicinska professionens och branschens oförmåga att vettigt diskutera risker och fördelar med vaccin. När varje vaccinkritisk artikel eller fråga möts med ett unisont avfärdande framstår vaccinförespråkare som delar av ett välsmort propagandamaskineri, långt ifrån de förtroendeingivande och resonabla beslutsfattare som de borde vara. Dålig hantering av jävsfrågan är i det sammanhanget direkt skadligt.
Vissa vill idag ge sken av att det var en öppen och bra debatt som föregick beslutet att ta in HPV-vaccinet i vaccinationsprogrammet. Men debatten var i själva verket hårt påverkad av en enorm lobbyinsats från de två företagen bakom HPV-vaccinerna. Hösten 2007 skrev 14 riksdagsledamöter motioner om att vaccinet genast skulle införas och 2008 fick Johan Thor på GSK priset som årets lobbyist för att de lyckats så väl med att sätta vaccinet på den politiska dagordningen. Trots att det var långt ifrån ett självklart beslut sett till det vetenskapliga stödet och hälsoekonomin blev det mer och mer uppenbart att ett nej skulle ses som ett svek mot alla unga kvinnor. Det var en propagandamaskin igång av sällan skådat slag.
Betyder det att beslutet var felaktigt? Nej, inte nödvändigtvis, Socialstyrelsen tog tid på sig och verkar ha gjort rimliga övervägningar i slutändan.
Men det är olyckligt att den offentliga diskussionen aldrig lyckas bli sansad, varken då eller nu. Hade den varit det hade vi kanske sluppit de ständiga konspirationsteorierna om onda vaccintillverkare och köpta experter.
