Svenska metoder utmanar
Transient Interactions och Beactica är två av flera svenska bolag som slagit sig på olika former av fragmentbaserad läkemedelsutveckling. Metoden har flera fördelar jämfört med det mer etablerade tillvägagångssättet, high-throughput screening.
Det första läkemedlet som tagits fram med fragmentbaserad läkemedelsutveckling är hudcancerläkemedlet Zelboraf som godkändes av den amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA 2011 och var resultatet av ett samarbete mellan Plexxikon och Roche. I dag befinner sig ett 30-tal läkemedelskandidater i olika kliniska faser och fragmentbaserad läkemedelsutveckling kan anses som en etablerad metod.
– Ofta har de större läkemedelsföretagen flera tekniker som de kör parallellt. De använder både fragmentbaserad läkemedelsutveckling och den traditionella metoden high throughput screening, HTS, samtidigt som de har flera olika analysmetoder. Eftersom de har stora resurser kan de vara halvdana på metoderna men ändå få resultat. Små bolag behöver högre expertis på de metoder de använder och måste ha bibliotek med högre kvalitet än stora läkemedelsföretag för att vara konkurrenskraftiga, säger Helena Danielson, professor i biokemi vid Uppsala Universitet och en av grundarna till forskningsföretaget Beactica.
En avsevärd fördel med fragmentbaserad läkemedelsutveckling jämfört med HTS, är att sannolikheten att skapa helt nya läkemedel med önskade egenskaper är högre. Orsaken till det är att man startar optimeringen med en liten molekyl och därigenom täcker en större andel av möjliga kemiska kombinationer. Dessutom screenas hela biblioteket igenom snabbare, eftersom det innehåller färre molekyler än vid HTS.
Det är nu sju år sedan Helena Danielson träffade sin bolagspartner Per Källblad. Han hade tidigare jobbat med fragmentbaserad läkemedelsutveckling genom datorbaserad molekylmodellering. De insåg snabbt vilken synergi som kan uppstå när man kombinerar känsliga experimentella analyser och datormodellering, och kunde ganska omgående visa ”proof-of-principle” i ett samarbetsprojekt. Detta ledde i sin tur till grundadet av det gemensamma företaget Beactica 2006. Helena Danielson är också en av pionjärerna inom fragmentbaserad läkemedelsutveckling.
Hennes forskargrupp var en av de första som visade att den i dag välkända metoden surface plasmon resonance, SPR, som mäts på instrumentet Biacore lämpar sig bra vid fragmentbaserad läkemedelsutveckling. På senare tid har även andra instrument som bygger på samma teknologi kommit ut på marknaden, men svenska Biacore var först.
– I början fick vi utbilda folk på de stora läkemedelsföretagen för att visa att vår teknik verkligen fungerade vid fragmentbaserad läkemedelsutveckling, säger hon.
Enligt Helena Danielson är Beactica det enda företag som i dag kör kombinationen fragmentbaserad läkemedelsutveckling och Biacore.
– Internationellt finns det andra som börjat, men inget av dem är konkurrenskraftiga ännu.
En innovatör som har planer på att utmana Biacoretekniken är professor Sten Ohlson vid Linnéuniversitetet i Kalmar. Han har tillsammans med sin forskargrupp utvecklat metoden Weak affinity chromatography, WAC, eller svag affinitetskromatografi på svenska.
– Vi kommer som en uppstickare till den mer utbredda Biacoreteknologin. Som jag ser det ärdet inte tillräckligt med en teknik. När WAC blir mer använt ser jag framför mig att Biacore och WAC körs parallellt eftersom de två metoderna har olika fördelar, säger Sten Ohlson.
Metoden WAC bygger på två redan etablerade analystekniker, affinitetsvätskekromatografi, LC, och masspektrometri, MS. Det som är nytt med WAC är att forskarna har tagit fram en utvärderingsmetod som gör det möjligt att analysera även de svaga molekylinteraktionerna. Dessa svaga interaktioner är också det som utgör en av de största utmaningarna vid fragmentbaserad läkemedelsutveckling. Tidigare i höst gjorde Sten Ohlson och hans företag Transient Interactions succé på en läkemedelsutvecklingskonferens i San Fransisco. Nu hoppas
de utmana mer etablerade aktörer inom fragmentbaserad läkemedelsutveckling.
– WAC mötte ett stort intresse på konferensen och de flesta slogs av att metoden faktiskt inte är så komplicerad trots att den fungerar så bra, säger Sten Ohlson.
Transientic Interactions startades som en spinoff från forskningen vid Linnéuniversitetet, fick 2009 100 000 kronor i Forska och väx- bidrag från Vinnova och ligger nu i startgroparna med projekt inom fragmentbaserad läkemedelsutveckling.
– Vi har knutit många nya kontakter och planerar att köra igång med våra första kunder under början av 2013, mer än så vill jag inte berätta i det här läget, säger Sten Ohlson.