Hoten ska hanteras
Hittills har det saknats samordning hos polisen för att bekämpa trakasserier från djurrättsextremister. Men nu tar Rikskriminalpolisen tillsammans med Säkerhetspolisen ett bredare grepp för att komma tillrätta med problemet.
– Det är inte bara läkemedelsindustrin som pressas utan även kött- och pälsindustrin, så det behövs verkligen en samlad kraft mot extremisterna, säger Thomas de Neergaard, säkerhetschef på Astrazeneca och en av dem som haft kontakt med justitiedepartementet.
Och önskemålet om en nationell samordning har branschen på sätt och vis fått gehör för. På eget initiativ har polismyndigheterna börjat se över sina rutiner för hur de arbetar med extremism och har identifierat ett antal problem som de nu jobbar med att åtgärda. Vilka åtgärder det handlar om är polisen förtegen om, men Håkan Wall som är talesman på Rikskriminalpolisen, intygar att en kraftsamling är på gång.
– Vi kommer inte att arbeta nationellt mot det här men Rikskriminalpolisen kommer i samarbete med Säkerhetspolisen att stå för underlag och stötta de lokala polismyndigheterna i arbetet mot extremister. Arbetet är pågående och vi har ännu inte slagit fast ansvarsfördelningen, men det kommer att bli bättre uppstyrt, säger han.
Fredrik Hammarström är före detta polis och driver i dag bolag inom säkerhetsfrågor, bland annat för läkemedelsindustrin. Han arbetade med att kartlägga djurrättsaktivister hos Stockholmspolisen mellan 2007-2008 och tror inte att det räcker med samordning från polisens håll.
– Problemet för de regionala polismyndigheterna i dag är att djurrättsextremisterna arbetar organiserat över länsgränserna, men brotten är av ringa art och hamnar därför hos närpolisen, säger han.
De andra önskemålen från forskarna, att upprätta en brottskod för anmälningar som kan relateras till djurrättsaktivism och att utöka lagstiftningen kring kontakt- och besöksförbud, saknar i dag åtgärder.
Frågan om brottskod är svår, menar Håkan Wall, som inte tror att det ger en rättvis bild av brotten.
– Det är svårt att sortera in gärningsmän under rubriker, är det misshandel går det ju under en brottsrubricering och likaså med hot eller skadegörelse, säger han.
Men enligt Fredrik Hammarström kan det finnas andra sätt att föra statistik på. Bland annat tillämpar polisen i valperioder ett system med pop up-fönster där polisen kan ange om brotten har politisk anknytning till brottsrubriceringar som hot, våld och skadegörelse.
– Det systemet kan också innebära en belastning för verksamheten om det dyker upp en massa pop up-fönster varje gång en polisman ska registrera ett brott, men vi tittar på olika alternativ. Statistik är också en liten del av det totala informationsunderlaget, säger Håkan Wall.
Thomas de Neergaard är ändå positiv till att polismyndigheterna tar tag i den nationella samordningen och är övertygad om att någon form av kategorisering av brotten så småningom kommer att tas fram.
– Får de en nationell samordning på plats kommer det automatiskt att leda till att en brottskod för den här typen av brott tas fram. För att få en överblick måste de se omfattningen av problemet, säger han.