"Fel strategi att försöka hitta jungfrulig mark"
INTERVJU: Enligt Henrik Rhenman, som förvaltar Rhenman och Partners hälso- och sjukvårdsfond, är life science-sektorn hetare än någonsin. Utmaningen är att hitta bolagen med det lilla extra.
- Det viktigaste är att bolaget har stor tillväxtpotential. Bolagen vi investerar i börjar ofta med en produkt eller teknik som sedan kan utvecklas vidare och användas för nya indikationer eller inom nya områden. Sedan får bolaget inte vara alltför binärt. Det får inte stå och falla med en enskild händelse eller enskilt beslut utan måste ha något att falla tillbaka på. Vi investerar dessutom bara i publika bolag med ett minsta börsvärde på 200 miljoner dollar. Då kan de ta in egna pengar och stå på egna ben. Vi sprider investeringarna jämnt mellan små, mellanstora och riktigt stora bolag. Det har visat sig att denna fördelning innebär att risken att trampa fel minimeras.
I fonden investerar ni i cirka 70 bolag, men inte i så många svenska. Varför då?
- Vi arbetar internationellt och det är hård konkurrens. Just nu bedömer vi inte att det finns så många svenska bolag som är intressanta att investera i. Det finns också ett litet komplex i Sverige där man frågar sig ”vad är det för fel på oss”? Men det är faktiskt inget fel på svenska bolag. Det finns gott om framgångsrika företag och de kan bli fler. Men det finns för få investerare i Sverige och man blir alltför beroende av internationellt kapital eller enskilda individer. I exempelvis USA finns det en mycket bredare investerarbas vilket gör det lättare för mindre bolag att växa.
Varför är viljan att investera i svenska life science-bolag så låg tror du?
- En faktor är tyvärr att mycket av kapitalet som förvaltas i Sverige anser att bolagen inom life science-sektorn är svåra att förstå och investera i. De stora fonderna och de stora placerarna i pensions- och banksystemet rör sig hela tiden in och ut ur sektorn och besluten påverkas av chefsbyten, nya placeringsfilosofier och rådande konjunktur. Det behövs en kulturrevolution inom finanssektorn för att skapa investeringscykler som sträcker sig längre, runt 10-15 år, för att öka investeringarna inom life science.
Kan bolagen göra något själva?
- Det bästa som kan hända för att skapa ett långsiktigt fungerande finansieringssystem är att fler svenska bolag lyckas och blir framgångsexempel. Det finns redan i dag ett antal sådana bolag och fortsätter utvecklingen med fler kommersiella genombrott så kommer omprövningen av långsiktigheten från finanssektorn förhoppningsvis att komma av sig själv.
Varför har Rhenman och Partners valt att fokusera på hälso- och sjukvårdssektorn när många andra inte gör det?
- Det är en sektor som är överlägsen som investeringsområde tycker jag. Den har vuxit starkt i 50 år och kommer sannolikt att fortsätta att växa i 50 år till, vilket innebär att vi befinner oss mitt i en hundraårig mognadsprocess. Prognoserna pekar till exempel på att andelen av OECD:s BNP som spenderas på hälso- och sjukvård att öka från 10 procent till 15 procent fram till år 2040. Dessutom är det ett jätteområde som inbegriper allt från läkemedel, bioteknik och medicinteknik till sjukhus, försäkringsbolag och CRO:er. Vi investerar i allt utom djursjukvård eller renodlade skönhetsbolag. Det fina med en sådan bred fond är att de olika sektorerna beter sig olika på börsen, vilket ger en bra riskspridning.
Sedan fonden startade 2009 har den ökat med 124 procent i värde och du är en av världens bästa fondförvaltare inom hälso- och sjukvårdssektorn. Vad gör att just du lyckas så bra?
- En viktig anledning är att vi systematiskt använder oss av vetenskapliga rådgivare. Det är professorer på Karolinska institutet som hjälper mig att förstå vad som händer inom området, som har synpunkter på och kan bedöma forskning: vad som är bra och vad som är riskfyllt. All forskning vi tittar på är vederhäftig, men allt är inte banbrytande. Om vi väl har hittat något vi tycker är bra och intressant kan vi vara investerare i bolaget i flera år.
Hur mycket lägger ni er i företagets verksamhet?
- Inget alls. Vi investerar i publika bolag och har som policy att inte vara aktiva i bolagen vi investerar i.
Vilka är de största utmaningarna just nu?
- På kort sikt är det att hålla sig kall i det goda börsklimat som råder nu. Man får inte bli för entusiastisk och till exempel köpa för många småbolag till för höga priser. På längre sikt är utmaningen att möta en allt mer komplex värld. Med allt fler aktörer, bolag och behandlingsprinciper måste man sovra mer bland investeringarna.
Om du tittar framåt, vilka är de mest spännande områdena inom life science-sektorn ur investeringssynpunkt?
- Om 20 år tror jag immunoterapier kan vara den dominerande behandlingsprincipen inom cancer. Det är behandlingsterapier som inte är ute på marknaden i dag men som kommer att kunna bli stora kommersiella produkter på sikt. Jag tror inte heller att det kommer att vara något problem att få betalt för nya innovativa produkter. Den som stirrar sig blind på sjukvårdskostnader och prisutveckling för läkemedel är fel ute. Vi får bättre terapier som många gånger radikalt förändrar behandlingsresultatet av sjukdomar. Det är klart att det kostar, och ska få kosta, eftersom de ger besparingar inom vården och höjer människors livskvalitet.
Finns det några områden som har större potential än andra?
- Jag tror inte att man behöver resonera så och att det är fel strategi att försöka hitta jungfrulig mark som ingen annan har beträtt eller områden med ovanligt lite konkurrens där ingen kommit fram. Man ska inte jaga nya blockbusters. Blockbusters har varit läkemedelsindustrins stora tragedi. Bolagen blev alltför fokuserade på folksjukdomar och krävde att de nya läkemedlen skulle ha potential på en miljard dollar inom några år inom en viss indikation, vilket ledde till att man valde bort sjukdomar med färre patienter och områden med bara en indikation, men där man kanske skulle ha haft bättre möjligheter längre fram. Man satte helt enkelt ribban för högt. Nya tillväxtområden inom life science finns överallt och man ska fokusera på det man kan.
