Han sätter Oslo på kartan
Sedan i mars leder han Oslo Cancer Cluster. Ketil Widerberg konstaterar att Bayers köp av Algeta förra året har fått investerarna att hitta tillbaka till norsk bioteknik. Nu vill han ta det norska cancerklustret till internationella höjder.
Ni har drygt 70 aktörer i Oslo Cancer Cluster Hur kommer det sig att området runt Oslo är så starkt inom cancerområdet?
– En stor anledning är att vi har Radiumhospitalet med en lång tradition av framstående forskning inom cancerområdet. Det har lagt grunden till en väldigt gynnsam forskningsmiljö med framgångsrika projekt och företag spunna ur den. Vi har också arbetat mycket med marknadsfokus, på vad som kan komma ut på marknaden och vara till nytta för patienterna. Samtidigt samlar Oslo Cancer Cluster framstående cancerforskning från hela Norge, och i ökande grad, resten av Norden.
Vad är din vision för klustret?
– Vi kan inte vara bäst på allt och har därför satsat på att nischa oss. Våra spetsområden är immunoonkologi och individanpassad cancermedicin och det är områden där vi ska stärka vår konkurrenskraft internationellt ännu mer. Vi har redan i dag starka internationella samarbeten i Norden, USA och Asien och dem vill vi utveckla. I dag har vi cirka 70 medlemmar i klustret och fler och fler bolag är intresserade av att ansluta. Men att vara många bolag är inte huvudsaken, det viktigaste är att bolagen håller hög kvalitet. Alla medlemmar i klustret ska bidra till nätverket.
Vad tjänar bolagen på ett medlemskap?
– Vårt huvudmål och vision är att ta fler nyutvecklade läkemedel mot cancer till patienterna och på så sätt bygga upp en norsk och nordisk industri inom området. För att göra det arbetar vi bland annat aktivt med affärsutveckling av våra bolag. Beroende på bolagets storlek gör vi det på olika sätt. En viktig del är också marknadsföringen av FoU-miljön för onkologi i Norge och att sätta den på den internationella kartan.
Vi arrangerar också fysiska möten för våra medlemmar för att få dem att samarbeta över discipliner och verksamheter. Det kan vara alltifrån mindre frukostseminarier till stora partneringmöten. Dessutom kan vi erbjuda en internationellt konkurrenskraftig miljö med en 30 000 kvadratmeter stor innovationspark som ska rymma sjukhus, forskare, bolag och akademi när den öppnar sommaren 2015. Här etablerar vi också en egen onkologiinkubator där vi kommer att hyra ut labb och kontorslokaler till uppstartsbolag.
Vad kostar det att vara med i klustret?
– Vi har differentierade priser på mellan 20 000 och 70 000 norska kronor per år beroende på bolagets storlek. Medlemsavgifterna står för hälften av vår finansiering. Resten kommer från den norska staten. Totalt är vår budget på cirka tio miljoner norska kronor, motsvarande drygt 11 miljoner svenska kronor, per år
I slutet av förra året köpte Bayer prostatacancerbolaget Algeta för nästan 20 miljarder kronor. Vilken effekt har köpet haft på den norska biotech-industrin?
– Det har haft stor effekt och vi ser ett ökat intresse för norsk bioteknik, och framförallt norska cancerbolag, från investerarna. Innan sommaren tog till exempel tre av våra medlemsföretag, Nordic Nanovector, Vaccibody och Targovax, in över 300 miljoner norska kronor från externa investerare. I huvudsak rör det sig om norska investerare, men vi ser också ett ökat internationellt intresse. Det finns ett momentum i Norge nu vad gäller investeringar i biotech och life science.
Algetautvecklade Xofigo mot prostatacancer finns på marknaden sedan början av året. Hur ser resten av klustrets pipeline ut?
– Förutom Xofigo finns två preparat på marknaden: Metvix för behandling av hudcancer och Hexvix för behandling av blåscancer. Båda läkemedlen är utvecklade av Photocure. Sedan har vi cirka 15-20 projekt i fas I/II och resten i preklin. Under de senaste åren har vi sett ett ökat intresse för vår pipline.
Hur yttrar sig det?
– Bland annat i ett ökat intresse från internationella bolag. I stället för att vi måste ta kontakt med dem har bolagen börjat kontakt oss. Till exempel har ett av världens största läkemedelsbolag visat intresse för vår immunoonkologi, men mer kan jag inte säga.
Ett av era fokusområden är just immunoonkologi. Området var hett för tio år sedan men därefter dalade intresset. Nu är det åter i ropet. Varför har intresset ökat igen?
– Nya innovationer, kliniskt bevisad effekt och fler regulatoriska godkännanden är viktiga faktorer. Det faktum att Ipilumab (en monoklonal antikropp för behandling av malignt melanom utvecklad av Bristol Myers Squibb, reds anm.) har blivit godkänt och nu finns på marknaden har en stor betydelse och visar att det fungerar. Det i sin tur öppnar upp ögonen för stora investerare som börjar våga investera i området. Att tidskrifter som Science och Fortune slår upp immunoonkologi som nästa stora område bidrar naturligtvis också. Sedan tror jag att det har skett en förändring i inställningen till immunoonkologi. Från att ha setts som en terapi att fungera på egen hand har man insett att den bästa effekten fås i kombination med andra redan etablerade behandlingar. Jag tror inte heller att behandlingen nödvändigtvis ska ses som botande utan snarare som en terapi för att hålla cancern i schack.
Vad tror du är den största utmaningen för områdets utveckling?
– De regulatoriska myndigheternas krav på målparametrarna för behandlingen. Jag tror till exempel att det är fel målsättning att sätta nollväxt av cancerceller som slutmål. I stället ska man se immunoonkologi som en behandling som håller cancern under kontroll. En annan utmaning är att välja ut de patienter som lämpar sig bäst för behandlingen. I vissa patientgrupper har den stor effekt medan liten eller ingen i andra grupper. Där gäller det att stratifiera patienterna för att få optimal effekt.
Vilket tips har du till andra som vill bygga ett framgångsrikt kluster?
– Det är viktigt att hitta en spetskompetens och identifiera var man har ett försprång mot resten av världen. För att bli framgångsrik måste man ligga långt fram internationellt och vi är världsledande inom cancer. På nordisk nivå skulle ett samarbete inom till exempel personalized medicine ha stor potential. I Norden har vi våra personnummer, som är något unikt jämfört med andra länder och en stabil population som inte flyttar särskilt mycket. Sammantaget ger det unika möjligheter att sekvensera patienter och följa dem över tid. Totalt har vi i Norden en pool på 25 miljoner patienter som skulle kunna ingå i kliniska prövningar och forskningsprojekt.
Vad är din främsta förhoppning för Oslo Cancer Cluster?
– Nu är vi ett nationellt kluster. Vårt mål är att bli ett internationellt sådant. Sedan vill vi vara med och skapa och bygga upp en stark norsk och nordisk cancerindustri.
