Hoppas på stamceller
”Vi tror att kroppsegna stamceller kommer att bli framtiden inom medicinen”, sade Mathias Svahn, grundare och vd på Cellaviva, under en informationsträff.
Under mötet berättade Cellavivas vd Mathias Svahn om för- och nackdelar med insamling av stamceller från navelsträngen.
- Fördelen jämfört med stamceller från benmärgen, som de flesta transplantationer kommer ifrån, är att de är yngre, och mer omogna celler. De kräver inte heller en lika strikt vävnadstypsmatchning om de ska doneras. Dessutom behövs det inget ingrepp för att samla in navelsträngsblod, sade Mathias Svahn.
Att stamcellerna är omogna medför dock att de tar längre tid på sig att komma igång med delning och differentiering till nya celltyper. Den stora nackdelen med att välja navelsträngsblod framför benmärg är dock att insamlingen endast kan genomföras en enda gång. Det medför en kostnad oavsett om man får användning för cellerna eller inte. Cellaviva kräver en kostnad på 25 000 kronor för insamling och förvaring av cellerna i 20 år. Om insamlingen misslyckas, exempelvis på grund av en komplicerad förlossning, får kunden pengarna tillbaka.
En annan nackdel med navelsträngsblod är att det är svårt att få en tillräckligt hög volym och Mathias Svahn berättar att det i dagsläget inte är möjligt att använda stamcellerna till fler behandlingar än en. Ibland räcker de inte heller till behandling av en vuxen person.
Ju längre navelsträngen sitter kvar, desto mer blod går in i barnet och desto mindre blod kan samlas in. Avnavlingen är därför en viktig fråga för föräldrarna att ta hänsyn till.
- Enligt forskningen finns det risker både med att lämna kvar navelsträngen för kort tid och med att vänta för länge. Världshälsoorganisationen WHO rekommenderar att man väntar i en minut, då 80 procent av blodet i placentan ska ha gått över till barnet, men rekommendationen i Sverige är tre minuter. Vi lägger oss inte i detta utan överlåter till föräldrarna att bestämma hur de vill göra, sade Mathias Svahn.
Cellavivas förhoppning är att forskningen ska ge upphov till nya metoder för att odla stamcellerna så att proverna kan användas till mer.
År 1985 gjordes upptäckten att det finns stamceller i navelsträngsblod och 1988 genomfördes den första transplantationen. År 1992 öppnades den första biobanken för donation och familjesparande av sådana stamceller i New York men det var inte förrän förra året som Sverige fick sin första biobank för familjesparande, alltså Cellaviva. Idag finns 150 donationsbanker och 214 privata biobanker för stamceller i navelsträngsblod i hela världen. Cellerna kan i dagsläget användas för att behandla ett 80-tal dödliga sjukdomar, som exempelvis leukemi och immunbristsjukdomar, men då används normalt inte barnets egna stamceller. Den vanligaste användningen med navelsträngsblod är transplantation vid leukemi med obesläktade donationer men syskondonationer från privata banker förekommer också.
- Hittills har cirka 35 000 patienter världen över behandlats med stamceller från navelsträngsblod, sade Mathias Svahn.
Mycket forskning bedrivs för att hitta nya behandlingsområden där stamceller från navelsträngsblod kan komma till användning. Några tillstånd som undersöks är autism, cerebral pares och typ 1-diabetes.
Föräldrar som väljer att samla in navelsträngsblod med hjälp av Cellaviva får hem en box inför förlossningen. Den innehåller information, dokument som ska undertecknas samt ett insamlingskit med en id-märkning som gör att proverna går att spåra till kunden. När det är dags för förlossningen ska boxen tas med och i Stockholm ringer de blivande föräldrarna också till Cellaviva så att bolaget kan skicka dit en barnmorska som kan samla in navelsträngsblodet när barnet är fött. I andra delar av Sverige är det förlossningspersonalen som gör insamlingen.
När proverna väl är insamlade skickas de till Cellavivas renrumslabb. Inne på labbet finns det ett övertryck för att hindra luft från andra rum från att komma in. Labbets renhet kontrolleras kontinuerligt och alla prover skickas in i och ut ur labbet via stängda luftslussar.
Inne på labbet testas proverna för kontamination med exempelvis bakterier. Dessutom kontrolleras det att stamcellerna är friska och att det finns tillräckligt många att frysa ner. Proverna prepareras sedan med ett medium som skyddar dem från skador av nedkylningen, innan de fraktas ut från renrumslabbet till den frys som de ska förvaras i.
- Varje prov delas upp i två påsar som läggs i frysen. Vår förhoppning är att det snart ska finnas så bra metoder för odling av stamceller att vi kan använda den ena påsen till att utöka antalet celler, sade Mathias Svahn.
I förvaringsrummet finns för närvarande en kundfrys med plats för 400 prover. Proverna förvaras i flytande kväve, som drar ner temperaturen i frysarna till cirka – 195 grader.
- Vid så låga temperaturer slutar vattenmolekylerna att röra på sig och alla processer i cellerna stängs av. Det innebär i princip att man bromsar tiden och cellerna ska kunna förvaras en hel livstid, sade Mathias Svahn.
Cellaviva har även en frys för prover som avses för forskning. Planen med den är att samla in mesenkymala stamceller från den vävnad i navelsträngen som kallas Whartons Jelly, som sedan kan användas av forskare, kostnadsfritt. Än så länge har dock denna del av biobanken inte kommit igång utan Cellaviva jobbar idag med att få sina tekniker på plats för arbete med dessa stamceller.
- Forskningsdelen är väldigt viktig för vår majoritetsägare Diamyd, som hoppas på att cellerna ska användas för forskning på typ 1-diabetes, sade Mathias Svahn.
Läs också:
Diamyd hoppas på stamcellsforskning
Diabetesbolaget är storägare i biobanken Cellaviva i hopp om stamcellsbaserade behandlingar mot typ 1-diabetes i framtiden.
