Trepartsöverläggningar – den viktigaste parten saknas
Trepartsöverläggningarna behöver utvecklas, skriver Cecilia Lunell, kommunikationskonsult på Narva.
Regeringen har gett TLV i uppdrag att utveckla den värdebaserade prissättningen för läkemedel. Ett arbete som myndigheten redovisat i ett antal rapporter. Senast i oktober i år släpptes en om trepartsöverläggningarna, som är en central del i utvecklingen av den värdebaserade prissättningen.
Trepartsöverläggningar innebär
Trots goda intentioner från TLV är läkemedelsföretagen inte helt nöjda med processen. Enligt en förstudie av Vårdanalys upplevs den som krånglig och svår att överblicka. Det är framförallt målen med trepartsöverläggningarna som uppfattas som otydliga. Vad är egentligen syftet? Att få lägre priser på nya läkemedel? Att öka priskonkurrensen för etablerade produkter? Eller är det i själva verket något annat? Det primära målet borde väl vara att skapa den bästa möjliga vården för patienter i hela Sverige?
Det är givetvis ett problem att målet med trepartsöverläggningar är otydligt eller uppfattas olika av respektive part. Om inte alla strävar åt samma håll så riskerar vi att tappa en stor del av effekten. En överhängande risk är att för mycket fokus läggs på pengar och att patienten hamnar i skymundan. Därför kan man undra varför det inte finns någon strukturerad samverkansform med patienterna, trots att det är den viktigaste gruppen.
Även kriterierna för urval av läkemedel till överläggningar upplevs som otydliga. Det är svårt att förutse vilka produkter som ska tas upp för diskussion, vilket är frustrerande för företagen. I praktiken innebär det gemensamma agerandet från landstingen att den svenska marknaden bara består av en kund. Det finns tillfällen när landstingen säger nej till förhandling. Det skulle kunna leda till att globala företag väljer att inte lansera en viss produkt i Sverige – hur bra är det för patienterna?
Varför säger landstingen nej till att förhandla? Det råder osäkerhet på den punkten. Det måste vara tydligt på vilka grunder det blir en förhandling eller inte. Om ett läkemedel uppfyller ett visst antal kriterier kanske det inte ska vara möjligt för landstingen att avböja förhandling? På så sätt får alla en rättvis chans vid förhandlingsbordet.
Det saknas också en tydlig praxis för trepartsöverläggningarna, förutsättningarna ändras från ärende till ärende. Det gör det svårt för företagen att förutse vilka beslut som kommer att tas. Att både urvalet och processen är luddig är ett allvarligt hot mot rättssäkerheten. Det ska inte råda någon osäkerhet kring varför och hur ett myndighetsbeslut har fattats.
Trepartsavtalen är en viktig process, som är baserad på goda intentioner. Men än så länge är den omogen och behöver utvecklas för uppnå målet: att nya innovativa läkemedel ska nå patienterna tidigare. Processen måste bli mer förutsägbar, tydlig och utgå från patienten. Frågan är hur länge vi har råd att vänta och hur långt företagens tålamod sträcker sig?
Text: Cecilia Lunell, Kommunikationskonsult på Narva och tidigare utredare på TLV