Om det finns någon behandlingsmetod vid hjärtstillestånd som kan sägas vara praxis världen över så är det nedkylning av kropp och hjärna till 33 grader. Behandlingen baseras på två kliniska studier publicerade i New England Journal of Medicine 2002 och är den enda som visat positiva signaler för ökad överlevnad och minskad risk för bestående hjärnskador.

– Behandling med nedkylning till 33 grader baseras på två relativt små studier som genomfördes för snart 20 år sedan. Vi har sedan dess visat att det är lika effektivt att hålla jämna 36 grader, men den studien var avgränsad till att jämföra enbart två nivåer av kontrollerad nedkylning, djupgående vid 33 grader eller strax under det normala vid 36, säger Niklas Nielsen som är huvudansvarig för jättestudienstudien.

Niklas Nielsen är forskare vid Centrum för hjärtstopp, Lunds universitet och överläkare på Helsingborgs lasarett, Skånevård Sund och huvudansvarig för studien TTM2.

– Nu vill vi gå till botten med den viktigaste frågan - fungerar nedkylning efter hjärtstillestånd? Vi ska undersöka om nedkylning ska ha en plats i behandlingsarsenalen eller inte, säger Niklas Nielsen.

Studien är randomiserad där ena hälften av 1900 patienter som kommer in till akuten med hjärtstillestånd kommer att få kylbehandling och hälften vanlig behandling dvs intensivvårdsbehandling utan nedkylning och behandling av feber om den uppstår .  

Studien startar i Sverige nu i mitten av november samtidigt med några sjukhus i Storbritannien, Tjeckien och Italien. Det handlar om frontlinjesjukhus som ska testa protokollet, alltså att all datainmatning fungerar enligt plan och att infrastrukturen fungerar. Därefter adderas sjukhus efterhand och majoriteten av de involverade 70 sjukhusen planerar att starta upp studien under första kvartalet 2018.

-Vi är en stor multidisciplinär forskargrupp och vi hoppas att studien inte bara ska kunna svara på om nedkylning fungerar eller ej, men även ge mer kunskap om hjärtstoppspatienter i allmänhet. Viktiga områden är att finna metoder för att bedöma risk för hjärnskada och via noggrann uppföljning identifiera vilka patienter som är i behov av rehabilitering eller andra åtgärder som kan hjälpa återgången till ett normalt liv efter hjärtstopp, avslutar Niklas Nielsen.