Den nya upphandlingslagstiftningen innehåller en del nya regler om utvärdering. Generellt kan sägas att utvärderingen den fas som är mest ifrågasatt i offentliga upphandlingar. Det är i denna fas som risken för godtycke är störst, genom att det finns ett stort utrymme för bedömningar. Man brukar säga att utvärderingsfasen är en upphandlings subjektiva fas, men att den ska ske på objektiva grunder. Med detta menas att även om det ligger redan i själva ordet – utvärdering – att beställaren gör en värdering, en bedömning vilket innebär ett mått av subjektivitet, så ska de parametrar enligt vilka denna värdering görs vara objektiva, inte gynna någon viss anbudsgivare och kända i förväg genom att de ska framgå av upphandlingens förfrågningsunderlag.

Den nya lagstiftningen har medfört en del förändringar, men leder dessa till några praktiska skillnader? Blir det lättare eller svårare för beställaren att faktiskt få det verksamheten har behov av? Blir det lättare eller svårare för leverantörerna att förutse och förstå hur anbuden kommer att bedömas och därmed att lämna ändamålsenliga lösningar?

I den nya upphandlingslagstiftningen finns tre olika tilldelningsgrunder (se kap 16 LOU). Tilldelning ska ske till den leverantör som har det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet för den upphandlade myndigheten, baserat på någon av dessa tre grunder.
1. Bästa förhållandet mellan pris och kvalitet
2. Kostnad, eller
3. Pris.

Vid bedömandet av bästa förhållandet mellan pris och kvalitet (punkt 1) ska tilldelningskriterier (utvärderingskriterier) vilka har en anknytning till det som ska anskaffas (dvs upphandlingsföremålet) användas. Dessutom ska tilldelningskriterierna utformas på ett sätt så att effektiv konkurrens säkerställs i upphandlingen. Kriterierna får inte heller ge beställaren en obegränsad valfrihet. De kriterier som används ska i första hand viktas. Denna tilldelningsgrund är till sin utformning lik modellen i äldre LOU (som då benämndes ”ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet”).

Helt nytt är däremot möjligheten att i utvärderingen bedöma livscykelkostnader. Detta kan göras i grunden kostnad (punkt 2). Vid utvärdering av kostnad kan även kostnader som är förenade med själva anskaffningen men som inte ingår i offererat pris, tas med. Slutligen grunden pris (punkt 3) motsvarar vad som i äldre LOU benämndes ”lägsta pris”. Det innebär att endast det eller de priser som offereras i anbuden jämförs, varvid det anbud som har lägst pris tilldelas avtal i upphandlingen.

De förändringar som har införts i LOU avseende utvärdering av anbud innebär inte några omvälvande förändringar i det sätt på vilket anbud värderas. Det kommer även fortsättningsvis krävas goda kunskaper, erfarenhet och insikt för beställaren att formulera tilldelningskriterierna på ett sådant sätt att upphandlingen leder till att verksamheten får det man har behov av. Möjligheterna att träffa rätt, både vad gäller beställarens utformning av utvärderingskriterier, och leverantörernas utformning av anbud, kan öka genom att använda simuleringar i förberedelsearbetet.