–Ja, det är genetiskt lika stora skillnader mellan män och kvinnor, som mellan människor och primater, säger Marjorie Jenkins, professor på Texas Tech University.

I inledningen på sitt anförande på Vetenskapsakademin i Stockholm klargör Marjorie Jenkins att hon inte har några politiska eller kulturella aspekter på sin forskning.
Hon presenterar sig som nörd.

– Det faktum att jag är kvinna påverkar hur ni uppfattar mig och det jag säger, men det är inte den typen av forskning jag håller på med. Jag tittar på data, biologi och vetenskapliga metoder.

Sedan följer många siffror. Endast två procent av generna skiljer oss från primaterna, men det är lika mycket som skiljer mellan män och kvinnor.

– Vi rusar in i en smått fantastisk tid av precisionsmedicin, allt kartläggs och medicinska behandlingar kan individanpassas, men vi bortser fortfarande från det kanske mest uppenbara. Det som vi alla har; nämligen ett kön, säger Marjorie Jenkins.

Marjorie Jenkins är en auktoritet på området kön och medicin. Skämtsamt kallar hon sig womanologist, men konstaterar att det oftast leder till missförståndet att hon är obstetriker. Jenkins är läkare i grunden och har bland annat forskat på Johns Hopkins university, Nasa och grundat Laura W. Bush institute for woman´s health och suttit med i amerikanska statliga National sex and gender medical educations. Nu driver hon den amerikanska motsvarigheten till vårt läkemedelsverk, FDA:s avdelning för kön och gender, Womans health. Där driver hon bland annat strategiska partnerskap och nationella samarbetsprojekt.

Womans health har till uppgift att sprida information och hjälpa forskare att få in könsperspektivet från början i vetenskapliga studier. Redan innan de påbörjar den långa och kostsamma processen att söka ett godkännande hos den amerikanska myndigheten.

– Vi fick in en ansökan om ett preparat mot polycystiskt ovarialsyndrom, där de bara testat på hanmöss. Det blir inte bra vetenskap, säger Jenkins, och påpekar samtidigt att det inte var särskilt ovanligt.

Olika sjukdomar, sjukdomsförlopp och behandlingar har så olika effekt hos olika kön att de blir inte jämförbara vetenskapligt om inte båda könen ingår, menar Jenkins.

Borde alla läkemedel testas på könen var för sig, eller räcker det med att bland lika många av varje i en grupp?

– Det beror på, utifrån vad vi vet från terapiområdet eller substansen, men ett första viktiga steg är att båda könen ingår i vetenskapliga studier.

Den vanligaste invändningen mot kvinnor, eller djur av honkön, i vetenskapliga studier, är att de biologiska markörerna varierar för mycket med de hormonella cyklerna. Men det har i nya studier visats vara felaktigt. Eller sant, men feltolkat. Manliga studieobjekt har i studier visat att deras hormoner varierar lika mycket.

– Hormoner hos män går upp och ner lika mycket som hos kvinnor, så det där visade sig bara vara en myt, säger Jenkins.