Nikolaj Sørensen är vd och koncernchef för Orexo. Foto: Orexo

Det gick inte lång tid efter det att jag blivit vd på Orexo 2013 som jag fick mig en riktig tankeställare. Det var när jag presenterade vår nya strategi för en grupp rådgivare till en av våra största aktieägare. Jag berättade att vi själva skulle ta steget in på den amerikanska läkemedelsmarknaden och börja sälja Zubsolv mot opioidberoende. Jag minns särskilt en kommentar från en erfaren amerikansk kvinna i branschen som menade att endast ett av tio europeiska läkemedelsbolag lyckas bli lönsamma. I dag kan jag med en viss stolthet konstatera att vi är ett av de bolag som uppnått lönsamhet i USA, men jag får också erkänna att det krävt en hög grad av stresstålighet, uthållighet och envishet för att nå dit vi är idag.

Vad är det som lockar med den amerikanska läkemedelsmarknaden? Jag skulle vilja säga att det bottnar i tre saker. Den är störst, betalar bäst för innovation och den är snabb på att ta till nya behandlingsmetoder. Samtidigt är systemet byråkratiskt med många beslutsfattare och marknaden, med flera olika former av sjukförsäkringar, är ytterst fragmenterad.

Jag tycker att bolag som har en produkt med tillräcklig kommersiell potential bör överväga att ta steget in på den amerikanska marknaden. Även om det finns flera risker och det kostar mycket går det att hantera om man ser till att involvera personer som har erfarenhet från USA, både i planeringsprocessen och etableringsarbetet.

Vår största utmaning har dock inte varit relaterad till den kommersiella affären, utan istället att ett av världens största generika bolag, Actavis, redan efter nio månader på marknaden utmanade patentet för Zubsolv. Då inleddes en patenttvist som visade sig bli ytterst långdragen och kostsam. Även om vi var medvetna om risken, kom patenttvisten väldigt snabbt och blev en påminnelse om hur viktigt det är att balansera en aktiemarknads törst på information med risken att avslöja affärskritisk information kring F&U.

Även om vi lagt mycket pengar på advokater så har utan tvekan den största indirekta kostnaden varit osäkerheten i vår Zubsolv-affär, det vill säga fundamentet i bolagets strategi. Att leva med ovissheten om vår huvudprodukt finns kvar som draglok efter patenttvisten har försvårat möjligheterna att addera ytterligare värden till bolaget. Jag tänker särskilt på affärsutveckling som M&A transaktioner, in-licensiering av nya produkter och att investera i nya innovativa projekt. Även om vi varit obotliga optimister har tvisten inneburit en långsammare utvecklingstakt för bolaget och osäkerhetsfaktorn har tyngt bolagets värdering.

Nu har vi äntligen gått segrande ur patenttvisten och kan blicka framåt på riktigt. Medan Sverige är otroligt bra på att få fram nya innovativa forskningsbolag, är det få som framgångsrikt tagit steget från F&U till kommersialisering. Vi behöver den här typen av bolag också. Framför allt för skapa arbetsplatser, bygga kompetens och behålla värdet på innovationer, men också för att återta vår ställning som en världsledande Life Science nation. Jag hoppas att vi kan inspirera andra att göra samma spännande resa och att våra erfarenheter kan bidra till att fler blir minst lika framgångsrika som Orexo.