Hanna Brodda är chefredaktör för Life Science Sweden med Kemivärlden.

Vårdanalys senaste rapport Med örat mot marken konstaterar att ojämlikhet är alltjämt stor mellan socioekonomiska grupper i relationen till vården i Sverige. För patienterna är det hälsoutfallet efter ett besök som är viktigaste frågan i vården och därefter bristande tillgänglighet och köer.

Den lösning de presenterar är tyvärr långt ifrån stärkande för patienten. Förmodligen ger den ingen effekt alls. Rapporten är ett regeringsuppdrag och ska ge svar på vad staten ska göra. Det är kanske det största problemet med rapportens lösningar. Den förutsätter att staten ska kunna göra något åt den svaga patienten genom att ännu bättre jämföra vård, vårdköer och utfall.

Som det står i rapporten: “Vi tolkar det som att regeringen upplever att de data, plattformar och analyser som i dag utgör kärnan i den befintliga nationella uppföljningen inte fullt ut stödjer deras (staten reds anm) behov och syften.”

Den typen av uttalande av en granskande myndighet, tillsammans med rapportens namn, för mina tankar till våra nu kollapsade europeiska grannar i öst.

Vad ska sedan staten göra med all denna data?

Med örat mot marken fortsätter sedan att komma med förslag hur statens insyn ska ökas. Hur medborgare ska få enkäter att fylla i som sedan ska granskas av staten.

Rapporten fortsätter:

“För att kunna utveckla den statliga styrningen när det gäller tillgänglighet och väntetider är det nödvändigt att staten har tillgång till information om, och inflytande över, hur väntetiderna, vårdgarantins efterlevnad och vårdens tillgänglighet i stort följs upp.”

Hur ska staten kunna hålla reda på allt detta? Regeringen byts ut var fjärde år och de har fullt upp med att hålla sig kvar mandatperioden ut.

I rapporten ingick också en fokusgrupp-undersökning. Vad tycker patienterna är viktigast? Inte oväntat är hälsoutfallet efter kontakt med vården det allra viktigaste. Därefter kommer tillgänglighet, som vårdköer. Dessa patientupplevelser kallas just nu PROM och PREM, det vill säga patientens egen upplevelse och bedömning av hälsoutfall.

Med utgångspunkt att patientcentrering är viktigt konstaterar rapporten att PROM och PREM, är viktiga data för regeringen. Men varför då? Om inte Prom och Prem används i vårdens vardag, i journalsystem och kvalitetsregister, har jag svårt att se att de skulle ge någon som helst effekt.

Mitt förslag är att varje sjukhus, vårdcentral och klinik i Sverige redovisar exakt den datan på sina hemsidor. Och ja, vårdbesökare är fullt kapabla att relatera utfallen till kontextfaktorer, som den allmänna hälsa och förutsättningen för snittet av besökarna för den aktuella verksamheten. Förutsättningen är förstås att de också redovisas. Tänk om Verkligt öppna jämförelser fanns med i den kommande reviderade patientlagen, då skulle mycket hända.

Rapportens slutsats är att myndigheten själva ska fortsätta att rapportera till regeringen. “Målet med det förslag vi lämnar är att det på sikt ska ge regeringen en överskådlig, systematisk och regelbundet återkommande uppföljning av hälso- och sjukvårdens kvalitet och jämlikhet.”

Det förslaget tror jag tyvärr inte gör någon skillnad för vården eller dess besökare.