Fet fisk utan gift skyddar mot typ 2-diabetes
Detta visar forskare vid bland annat Chalmers, med nyskapande metoder som kan räta ut många frågetecken kring mat och hälsa framöver.
Forskning om effekten av fiskkonsumtion på diabetesrisk har gett motstridiga resultat under senare år. Enligt vissa studier minskar risken för att få typ 2-diabetes om man äter mycket fisk, men enligt andra har det ingen effekt, och enligt vissa studier ökar till och med risken. Forskare vid Chalmers har lett en studie med en helt ny design, och har nu fått fram en möjlig förklaring till gåtan.
– Vi har lyckats separera den effekt som fisk i sig har på diabetesrisken från effekten av olika miljögifter som är vanliga i fisk, säger Lin Shi, doktor i livsmedelsvetenskap i ett pressmeddelande. Vår studie visade att fiskkonsumtion som helhet inte har någon effekt på diabetesrisken. Vi sållade sedan bort miljögifternas effekt, med hjälp av en ny data-analysmetod som är baserad på maskininlärning. Då kunde vi se att fisken i sig ger ett tydligt skydd mot typ 2-diabetes.
– Skyddet kommer framför allt från konsumtion av fet fisk. Men samtidigt såg vi en koppling mellan hög konsumtion av fet fisk och höga halter av miljögifter i blodet.
Miljögifterna är så kallade långlivade organiska föroreningar, till exempel dioxiner, DDT och PCB. Tidigare forskning har visat att de kan kopplas till en ökad risk för typ 2-diabetes. Den varierande effekten hos fisk på diabetesrisken i olika studier skulle alltså kunna bero på varierande konsumtionsnivåer av fisk från förorenade områden i de olika studierna.
Enligt Livsmedelsverket får vi människor i oss mest dioxiner och PCB via maten. Ämnena är fettlösliga och finns främst i feta animaliska livsmedel som fisk, kött och mejeriprodukter. Särskilt höga halter finns i fet fisk som strömming och vildfångad lax från förorenade områden, till exempel Östersjön, Bottniska viken, Vänern och Vättern.
Chalmersforskarna har också använt en ny metod för att ta reda på vad studiens deltagare hade ätit, som ett komplement till frågeformulär om matvanor. Inom tidigare forskning har man ofta förlitat sig helt på frågeformulär. Det ger felkällor som också kan ha bidragit till de motstridiga resultaten om fisk och typ 2-diabetes.
– Med hjälp av så kallad metabolomik och masspektrometri har vi identifierat ett 30-tal biomarkörer i blodprov, alltså specifika molekyler, som kunde användas för att få ett objektivt mått på hur mycket fisk deltagarna i studien hade ätit, säger Lin Shi.
Sammantaget ger den nya metodiken betydligt bättre verktyg till forskningsfältet. De kan användas för att urskilja vilka kostfaktorer som är de verkliga orsakerna till olika typer av hälsoeffekter.
– Metabolomik och det nya sättet att analysera data ger oss nya möjligheter att särskilja effekter från olika exponeringar som är korrelerade till varandra, säger Rikard Landberg, professor i livsmedelsvetenskap på Chalmers. Detta är mycket viktigt, eftersom det annars är svårt att avgöra om det är kosten, miljögifterna eller båda som påverkar risker för sjukdom.
| Om studien Studien är en fall-kontrollstudie som gjordes inom ramen för en prospektiv kohort i Västerbotten. Deltagarna hade svarat på frågeformulär om matvanor och livsstil, och lämnat blodprov som sparades frysta. Totalt inkluderades 421 personer som efter i snitt 7 år utvecklade typ 2-diabetes, och dessa jämfördes mot 421 friska kontrollpersoner. De ursprungliga blodproven analyserades sedan. Dessutom analyserades blodprov som hade lämnats tio år efter de första blodproven av 149 av fall-kontrollparen. |