Nya fynd om hur ledinflammation utvecklas
Reumatoid artrit, RA, utvecklas ofta i flera steg med ökande smärta och ledskador samt minskad funktion. Nu visar forskning vid Karolinska institutet som publiceras i Annals of the Rheumatic Diseases hur sjukdomsframkallande antikroppar som etablerar sig i blodet redan flera år innan ledinflammation uppstår tidigt kan påverka ledhinnor och ben. Kunskapen pekar på vikten av tidig behandling av ledgångsreumatism.
I studien undersöktes antikroppar mot så kallade citrullinerade-proteiner, ACPA, som renades fram eller tillverkades från enskilda antikroppsproducerande celler från ledvätska eller blod från patienter med ledgångsreumatism. Antikropparna testades i cellodling av ledhinnans fibroblaster. Forskarna visade att några av dessa antikroppar kan förändra funktionen hos fibroblaster från leden så att de blev rörligare och mer aggressiva. Förändringen skedde dock enbart efter att fibroblasterna först påverkats av andra faktorer som kan frigöras i samband med infektioner eller andra lokala stimuli. Detta tyder på att förekomsten av ACPA inte är tillräcklig för att inducera ledinflammation utan att det behövs ytterligare stimuli för att en ledinflammation ska uppstå.
– Som kliniker som träffar dessa patienter tidigt i sjukdomsutvecklingen hoppas jag att våra resultat så småningom kommer att leda till att utvecklingen av ledgångsreumatism kan förhindras innan själva ledinflammationen och led-destruktionen uppkommit, säger Anca Catrina, professor vid institutionen för medicin i Solna och huvudansvarig för studien i ett pressmeddelande.
Forskarna menar att en möjlig prevention kan vara att blockera bildandet av de citrullinerade molekyler som känns igen av de sjukdomsframkallande antikropparna. Flera sådana läkemedel är under utveckling och prövas redan i vävnadskulturer och i djurexperimentella modeller för artrit.
Samma forskningsgrupp har tidigare visat att sjukdomsassocierade antikroppar med andra reaktionsmönster än dem som har effekter på fibroblaster kan aktivera celler som bryter ned benvävnad, så kallade osteoklaster. Till skillnad från ledcellerna krävde inte denna effekt något yttre stimuli för att påverka benvävnaden.
Sammantaget ger studierna en ny bild av hur ledgångsreumatism kan uppkomma gradvis genom medverkan av olika celler och påverkan från flera olika antikroppar och andra stimuli. Den nya kunskapen skulle också kunna förklara varför olika individer drabbas av olika symptom – och varför vissa individer med ACPA ändå förblir friska.