”Staten behöver storsatsa på forskning”
Regeringen har satt igång jobbet med nästa års forskningspolitiska proposition. Som vanligt har ett stort antal aktörer fått möjlighet att komma in med synpunkter och ge förslag till framtida satsningar. Vi på LIF har i dagarna skickat in våra förslag till forskningsministern. Detta sätt att efterlysa reflektioner och goda idéer, illustrerar en av Sveriges verkliga konkurrensfördelar – vår förmåga till dialog och samverkan. Låt mig återkomma till det.
Samtidigt är inte allt som vanligt. Forskningspropositionen kommer att under hösten förekommas av regeringens strategi för Life Science. Forskningspropositionen är bredare och sätter ramarna för framför allt akademisk forskning, men givetvis måste dessa båda dokument peka i samma riktning.
Egentligen behöver det inte vara så krångligt att komma fram till vad Sverige ska göra inom forskning generellt och inom Life Science specifikt. Vi behöver stärka våra konkurrensfördelar, utnyttja de möjligheter som finns, hantera svagheterna och vara medvetna om hoten. Låt mig ge några exempel.
En av Sveriges främsta styrkor är också ett fokusområde i den kommande strategin – vår förmåga till dialog och samverkan. Här vill Life Science-samordnaren se att staten, akademin, regioner och näringslivet delar en gemensam ambitionsförklaring för ett partnerskap. Det skriver vi gärna under på. Det finns i dag flera goda exempel på omfattande samarbetsprojekt mellan globala forskningsenheter i läkemedelsföretagen och akademiska institutioner. Intresset är stort men det finns tyvärr också trösklar som hindrar eller försenar samverkan. Staten måste ta ett större ansvar och kanske inrätta en nationell funktion som kan professionalisera företagssamverkan.
Ett annat svenskt styrkeområde är hälso- och vårddata. Eller snarare möjligt styrkeområde. Att använda och analysera hälsodata är helt centralt, från tidig läkemedelsforskning till utvärdering av befintliga behandlingar. Och i takt med att individanpassad behandling går från vision till verklighet ökar behoven av hälsodata i realtid. Här skulle Sverige kunna ligga i framkant och locka till sig avancerad internationell forskning, men utvecklingen går åt fel håll. Inte ens de mest elementära frågorna om läkemedelsanvändning och patienters vårdresultat kan besvaras. Utan kraftfulla och långsiktiga insatser inom hälsodataområdet kan Sverige inte delta i utvecklingen av nya läkemedel. Vi ser tyvärr redan tecken på att introduktionen i Sverige av nya viktiga behandlingar fördröjs på grund av bristande system för uppföljning. Internationellt har Sverige fortfarande ett rykte om oss att vi ligger i framkant, men det är dags att vi i slutar prata om personnummer och kvalitetsregister, och inser att vi halkar efter. Här behövs snabba och kraftfulla insatser.
En tidigare svensk paradgren, som dessvärre snarare utvecklats till en svaghet, är hälso- och sjukvårdens medverkan i forskning och innovation. Även våra främsta universitetssjukhus har i dag fullt fokus på vårdproduktion. Forskning och utveckling sker i mån av tid. Samtidigt har regeringen länge deklarerat att vi ska ha en sjukvård i världsklass. Men bara en hälso- och sjukvård där forskning och innovation är integrerad i den dagliga verksamheten har förutsättningar att ligga i framkant. När svensk vård deltar i forskning och utveckling ökar också intresset från företagen för Sverige som ett tidigt introduktionsland för nya behandlingar, vilket i sin tur ger svenska patienter möjligheter till bättre vårdutfall.
Den mediciniska forskningen ger bättre vård och nya behandlingar. Inom cell- och genterapi är de framtida möjligheterna svindlande. Snart kan helt botande behandlingar inom alltfler svåra sjukdomar vara ett faktum. Därför är den kommande forskningspolitiska propositionen viktigare än någonsin tidigare. Sverige har stora möjligheter att bibehålla styrkan inom akademisk forskning, och växa inom Life Science. För att det ska ske behöver vi en nationell satsning – och att akademi, regioner och företag jobbar tillsammans.
