Petter Hartman är vd för Medicon Valley Alliance. Foto: MVA

Av Petter Hartman den 24 maj 2021 10:56

Under det senaste året har intresset för medicinsk forskning ökat kraftigt. Pandemin har medfört att behoven av innovativa läkemedel framstår tydligare än någonsin och aldrig förr har så många följt arbetet med att på rekordtid utveckla nya vaccin och behandlingsformer.

Forskare samt företrädare för läkemedelsindustrin och den svenska sjukvården som tidigare varit anonyma för allmänheten har trätt fram i strålkastarljuset och blivit experter med hela svenska folket. Samtidigt har ”fake news”-begreppet internaliserats i vårt medvetande efter fyra år med Donald Trump och alternativa ”sanningar” sprids som ett virus i grupper som tycks resistenta mot både fakta och beprövad vetenskap.

Detta är inte bara ett problem i arbetet med att bekämpa vår tids största pandemi, utan på sikt även ett hot mot vad som måste betraktas som en av de viktigaste framgångsfaktorerna bakom Sveriges position som ledande forskningsnation: befolkningens höga förtroende för forskning.

I en internationell jämförelse placerar sig Sverige högt när det gäller investeringar i forskning och utveckling. Företagen är den sektor med störst utgifter för FoU i Sverige, men forskningen vid våra universitet och högskolor är till största delen offentligt finansierad. För att säkra acceptansen för att våra gemensamma skattemedel även framgent investeras i forskning och utveckling krävs att det ömsesidiga förtroende mellan forskarsamhället, det politiska systemet och befolkningen i allmänhet bibehålls. Detta förtroende riskerar att urholkas av konspirationsteorier och misstro, men med en ökad tillgänglighet till information öppnas även nya vägar att nå ut med forskningsbaserad kunskap och därmed även möjligheten att stärka forskningens samhällsbärande position i allas vårt medvetande.

Förmedlingen av kunskap utanför akademins väggar ställer dock ökade krav på såväl den enskilde forskaren som på universitetens kommunikationsförmåga, något som Vetenskapsrådet återkommande lyft fram, exempelvis i rapporten Vägval för framtidens forskningssystem (2019). Forskningskommunikationen lyftes i rapporten som en av tolv punkter av särskilt hög angelägenhet för ett svenskt forskningssystem i världsklass och det är svårt att inte hålla med.

Med det ökade allmänintresset för vetenskapens svar mot pandemin finns det nu all anledning att accelerera det goda arbetet med forskningskommunikation på landets universitet. Varför inte göra kommunikationsträning till en självklar del av forskarutbildningen och investera ytterligare i infrastrukturer för kunskapsförmedling? Här finns det inspiration att hämta från andra länder, exempelvis vårt grannland Danmark som genom Videnskab.dk tillhandahåller nyheter från forskarvärlden som väcker nyfikenhet och samtidigt bidrar med åtminstone ett bud på svar på Leif Östlings klassiska fråga; Vad fan får jag för pengarna?

Artikeln är en del av vårt tema om Krönika.