Anna Törner: Dags att ta av de rosa glasögonen
Den äldre mannen blänger ilsket på mig när vi stiger av tåget. Jag har lite dåligt samvete och slår ner blicken när han irriterat fräser att jag borde använda munskydd. Han har såklart helt rätt och jag bemödar mig om att be om ursäkt ordentligt för att visa att jag verkligen skäms, vilket jag gör. En liten stund.
Vi går åt samma håll och jag försöker släta över med lite vänligt småprat och frågar artigt om han har hunnit vaccinera sig. Enligt min bedömning av hans ålder borde han varit fullvaccinerad för länge sedan.Till min förvåning meddelar mannen genom munskyddet att han aldrig kommer att vaccinera sig på grund av risken för biverkningar. Han har snabbt blivit mer pratsam och meddelar villigt sin bedömning av svenska myndigheter som tvingar på oss farliga vaccin men som inte delar ut D-vitamin gratis – något som enligt honom hade kunna stävja hela pandemin.
Nu börjar jag känna mig irriterad, men väljer att länga på stegen. Jag funderar på hur ett sådant enkelt budskap, visserligen med viss evidens men absolut ingen mirakelkur, har fått ett sådant genomslag? Apotekens hyllor gapar tomma på avdelningen för D-vitamin samtidigt som regionerna öppnar upp för vaccination av alla åldersgrupper för att fylla tomma tider.
Vad är det antivaxxarna vet som jag inte har koll på? Vi är alla medvetna om misstagens som begicks för några år sedan när fem miljoner svenskar vaccinerades mot svininfluensa och 400-500 svenska barn och ungdomar drabbades av narkolepsi. Vi vet nu att vi sannolikt agerade för fort. Pandemin kom av sig och skräckscenarier uteblev. Samtidigt var skadan redan skedd – allt gick så fort.
Nu är situationen annorlunda, över fyra miljoner människor har redan avlidit till följd av den pågående pandemin. Förhoppningsvis har vi snart situationen under kontroll i många europeiska länder, men ur ett globalt perspektiv så är försvinnande få människor vaccinerade. Vi ser bara början av en ny era – tiden efter covid-19. Nu är inte detta en krönika för och emot vaccination – så illa vill jag inte mig själv, men jag funderar över alla enkla snabba och enkla lösningar på hälsoutmaningar vi accepterar utan att ifrågasätta.
Och är det kanske så stora delar av det alternativmedicinska tänket finner fäste? Hälsokostbranschen erbjuder mirakelvitaminer och biverkningsfria kurer för det mesta, lösningar som vi väljer att tro på. För att det känns bra och hoppfullt. De enkla budskapen blir projektionsytor för vår önskan om hälsa och evigt liv – utan den trista informationen om risk för biverkningar och andra komplicerande faktorer och kanske värst av allt – insikten att det kanske inte finns någon 100-procentig lösning.
Mannen med munskyddet har dröjt sig kvar i mina tankar under sommaren. Vi står kollektivt inför en av de allra största samhällsmässiga utmaningarna på 2000-talet – covid-19 är inte bara en infektionssjukdom utan pandemin drar med sig kaskader av andra samhällsproblem.
Nej, det finns ingen perfekt lösning just nu, men tar vi av oss de rosa glasögonen framstår
vaccination ändå som vår bästa väg framåt.
Artikeln är en del av vårt tema om Krönika.
