Med rötterna i forskningen
Han är statsvetaren som vurmar för grundforskning och akademiskt självstyre och har redan lyckats göra sig impopulär hos Vetenskapsrådet. Möt Sveriges okände minister - Tobias Krantz, högskole- och forskningsminster.
- Att främja forskning ser jag som regeringens viktigaste uppgift. Dagens forskning är morgondagens välfärd, säger Tobias Krantz.
Den nye ministern ser många styrkor inom svensk life science forskning, som det faktum att vi ligger långt fram internationellt sett inom områden som till exempel stamcellsforskning. Detta återspeglar sig också enligt Tobias Krantz i att landets sjukvård håller hög kvalitet. Samtidigt ser han flera utmaningar för forskningen som att det satsas för lite pengar på grundforskning.
Ett steg på vägen för att främja grundforskningen vid svenska universitet och högskolor är satsningen på strategiskt viktiga forskningsområden som infördes i 2008 års forskningsproposition. Beslutet innebar att totalt 1,8 miljarder statliga kronor ska delas ut årligen inom 24 olika forskningsområden fram till år 2012. Målet är att bidra till forskning kring bland annat stora folksjukdomar som cancer och diabetes.
Som statsvetare är dock naturvetenskaplig och medicinsk forskning är dock ett lite okänt område för Tobias Krantz även om det finns många beröringspunkter mellan de två områdena menar ministern. Bland annat har han forskningsmetodik och analyseringsförmåga med sig i ryggsäcken.
- Jag har många duktiga rådgivare omkring mig men personligen är jag naturligtvis inte lika insatt på den naturvetenskapliga sidan. Men jag tror ändå att jag kommer att ha nytta av mina erfarenheter som forskare eftersom jag vet hur det är att verka inom akademin och förstår hur besluten inom den världen fattas, säger Tobias Krantz.
Tobias Krantz tillträdde sin post för knappt tre månader sedan men har redan fått skarp kritik för den politik han och regeringen driver. Kritiken kommer bland annat från Vetenskapsrådet i en artikel som publicerades på DN debatt i slutet av augusti. Anledningen är att regeringen planerar en omorganisation av rådet som går ut på att antalet ledamöter både i styrelsen och i ämnesråden. Regeringen vill också minska antalet allmänrepresentanter i i ämnesråden till och i stället sätta politiker på fler poster. Enligt de 52 forskare från Vetenskapsrådet som skrivit under uppropet äventyrar detta rådets kompetens och varnar för minskat forskarinflytande och urholkning av svensk grundforskning. Något som inte alls stämmer enligt Tobias Krantz.
- Det finns ingen regering som har satsat så mycket pengar på den fria grundforskningen som denna. Ambitionen med de föreslagna förändringarna inom Vetenskapsrådet är att myndigheten ska stå stark och även i fortsättningen kunna vara en bastion för svensk grundforskning. I min värld är det inte antalet ledamöter i styrelsen och ämnesråden som är det viktiga, utan hur de utses. Därför vill vi att samtliga ledamöter i Vetenskapsrådets ämnesråd ska utses av forskarsamhället, säger Tobias Krantz.
Tobias Krantz är född och uppvuxen i den lilla småländska orten Bankeryd med sina båda föräldrar och syster. Den politiska ådran visade sig redan under skoltiden. Framför allt var det biståndsfrågor som fick intresset att vakna.
- Jag upptäckte världens orättvisor och den ofrihet som fanns i till exempel dåvarande Sovjetunionen. Att det blev Folkpartiet var rätt självklart eftersom det är det parti som tagit mest strid mot orättvisor och förtryck i världen, säger Tobias Krantz.
I sin roll som utbildnings- och forskningsminister ser Tobias Krantz mest fram emot att förbättra den svenska grundutbildningen och skolpolitiken.
- Det gäller att få barn att trivas och få ut mesta möjliga av skolan redan på ett tidigt stadium. Detta gäller inte minst flickor eftersom vi tappar många kvinnor på vägen i utbildningssystemet. Att det finns så få kvinnor på de högre posterna i den akademiska världen är något som verkligen oroar mig, säger Tobias Krantz.
En annan fråga som ligger honom varmt om hjärtat är att öka universitetens autonomi, något som han själv kämpat för redan under studenttiden. Regeringen har redan nu genomfört ett antal reformer som avser att minska den politiska styrningen av forskning. Universitet och högskolor får numera bestämma själva vilka som ska sitta i deras styrelser vilket den nye ministern är mycket nöjd med.