Kjell Strandberg
2009 - ytterligare ett dystert år för Big Pharma.
Inte heller innovationsgraden imponerar. Fem vacciner varav ett vaccin mot Neisseriamenigit fick klartecken liksom tre produkter för postmenopausal osteoporos, två för cancerbehandling, en beta-agonist för behandling av kronisk obstruktiv lungsjukdom och en gliptin för diabetes typ II. Den snabba produktionen av vaccin mot pandemisk influensa var en prestation, men den byggde på mångårig kunskap att producera det ”vanliga” influensavaccinet. Två rejäla innovationer var produkter för behandling av idiopatisk trombocytopenisk purpura, ITP, och en för behandling av orphan indikationen CAPS.
Industrins innovationsproblem illustreras drastiskt av utfallet för Astrazeneca. Mot bakgrund av det fleråriga nollutfallet, så tycks kanske fjolårets två nya produkter vara ett framsteg. Men vilka är dessa produkter? Jo, Iressa återkom men nu för behandling av en snäv patientgrupp med lungcancer. Den andra produkten var Onglyza, resultatet av ett samarbetsprojekt med Bristol-Myers Squibb. Astrazenecas förväntningar på nya produkter i korttidsperspektivet bygger på godkännande av tre kombinationsprodukter av redan registrerade produkter samt en produkt inom hjärt- kärlområdet. Förståeligt nog oroas David Brennan av en sannolik vinstnedgång.
Svårigheterna att ta fram innovativa läkemedel för stora patientgrupper fortsätter således. Plågsamt för industrin sker samtidigt en fortsatt uppgång av antalet godkända generiska produkter. Förra året fick cirka 50 produkter positivt utfall i den centrala proceduren,samtliga är produkter som kommer att konkurrera med storföretagens originalprodukter inom väsentliga terapiområden.
Och fortsättning följer.
Mot denna bakgrund är det intressant att läsa ”Lessons from 60 years of pharmaceutical innovation” (Nature Reviews Volume 8, 959-968, 2009), där författaren har undersökt vilka företag som har stått för de drygt 1 200 läkemedel som FDA godkänt under perioden.
Slutsatsen är att för de företag som överlever har antalet nya läkemedel över åren förblivit tämligen konstant, det vill säga utfallet har inte gått ned men inte heller upp trots de jätteinvesteringar som gjorts. Det senare skylls på att tillräckligt stora förändringar av nuvarande FoU-modell inte har genomförts. När var det man slutade säga tre nya substanser per år?