Forskande åsiktsmaskin
Han litar inte på politiker, tycker att landstingen "är skit" och har för länge sedan slutat be om lov inför stora beslut. Hans Wigzell tänker varken sluta att forska eller att tycka saker trots, att han vid det här laget borde vara en glad pensionär.
När aidsepidimin bröt ut 1985 till exempel, var det Hans Wigzell som, fast han vid den tiden var forskare på heltid, såg till att regeringen tillsatte en delegation där han själv utsågs till rådgivare. Att han fick det uppdraget ledde i sin tur till att han ombads få ordning på Statens Bakteriologiska Laboratorium, SBL, som då var nedläggningshotat.
– Tre olika regeringsrepresentanter frågade mig vid olika tillfällen om jag inte kunde åta mig uppdraget och till slut sa jag ja. Men bara på villkor att jag fick fortsätta på KI på 25 procent, för jag ville vara oberoende. Jag litar inte ett skit på politiker.
På sex år omvandlade han så SBL till Smittskyddsinstitutet där han blev generaldirektör. I farten bildade han också bolaget SBL-vaccines (heter i dag Crucell) utifrån forskning som bedrivits på SBL. Att han skulle vara modig är dock inte Hans Wigzell helt säker på.
– Om man menar att jag har gjort saker som jag är medveten om kan gå åt helvete, så är jag en mycket modig person. Men egentligen är jag en väldigt blyg person, en sån som fick diplom för att jag var så tyst och snäll på lektionerna i skolan.
I dag märks inga spår av barndomens blyghet. Tvärt om är hans Wigzell en väldigt pratsam människa. Ibland svävar han iväg på sin stockholmska i långa utläggningar om de vägar hans karriär har fört honom. Och han har gjort ett och annat som de flesta nog inte skulle ha vågat. När han var rektor på KI till exempel, slutade han efter ett tag att förankra alla beslut hos Utbildningsdepartementet innan han genomförde dem.
– Om man informerar om en förändring man redan har gjort så är sannolikheten att bli ifrågasatt mycket mindre än om man ber om lov först, säger han.
Trots att han egentligen passerat pensionsåldern med god marginal är Hans Wigzell fortfarande aktiv inom forskningen. Som professor emeritus i immunologi vid KI är han involverad i flera projekt, även om han själv inte arbetar i labbet numera. Han liknar forskningsarbetet vid att bestiga ett berg i dimma.
– Ibland när man kommer upp till toppen och dimman skingrar sig ser man att landskapet ser ut precis som man hade förutsett. Det är en fantastisk känsla, ett slags kick. Det vanliga var ju att det ser helt annorlunda ut Då är det bara att tänka om. Det heter ju re-search: sök igen, säger Hans Wigzell.
Skrivbordet på rummet där vi sitter tittar fram under ett berg av papper, överst tronar en gammaldags kaffeburk i plåt. På väggarna hänger några porträtt av stora vetenskapsmän samt ett samurajsvärd. I taket svävar en fladdermus i tyg medan vinterjackan ligger slängd på en stol. Att växter är en av hans stora passioner syns inte här inne, fönsterkarmarna saknar utsmyckning sånär som på ett par tomma krukor. De tropiska växter som är Hans Wigzells skötebarn finns hemma i Hammarbyhöjden där han odlar både guava, lychee, citron och bougainvillea i växthuset som också tjänar som husets kök.
Vid sidan av forskningen har Hans Wigzell också genom hela sin karriär arbetat för att främja kommersialisering av idéer från universitetet. Han var med och grundade entrerpenörskapsprogrammet Stockholm School of Entrepreneurship, SSES, liksom investmentbolaget Karolinska Development, KD, där han sitter som ordförande. Inom SSES har drygt 4 500 studenter utexminerats sedan starten 1998. KD har i dag 40 bolag i portföljen, varav åtta med substanser i klinisk fas.
– Vi kommer att göra exit på ett av bolagen väldigt snart. Sedan hoppas jag att vi hinner göra en eller två exits till innan vi börsintroduceras i höst, säger Hans Wigzell.
Att Sverige, trots lärarundantaget, inte lyckas få fram företag i samma utsträckning som vi producerar toppforskning är inte konstigt, tycker KIs förre rektor. En stor del av förklaringen i att Sverige saknar lokallojalt kapital. En lösning på problemet skulle vara att ändra direktivet för AP-fonderna. I dag får merparten av dessa inte äga tidiga, onoterade bolag, något som Hans Wigzell anser är fel.
– Jag tycker att alla AP-fonderna borde gå in och stötta forskning och bolagsbildning långsiktigt. Riskkapital borde heta framtidskapital istället. Det är ju bara inte rena pengar som blir avkastning på dem utan även nya jobb och kompetens, säger Hans Wigzell.
Den andra stora stötestenen för life science-Sverige – tappet av kliniska prövningar – har också en enkel förklaring enligt Hans Wigzell. Felet ligger i att universitetsjukhusen saknar gemensam strategi för kliniska prövningar och inte har något stöd centralt.
– Det är skit med landstingen, jag är lite uppgiven på den punkten. Universitetssjukhusen borde förstatligas igen. Nu fungerar de bara som skyltdockor i vissa regioner, säger Hans Wigzell.
Nu håller Hans Wigzell på att gradvis avveckla sitt yrkesverksamma liv.
Planen är att sitta kvar i KD ett par år till och göra det framgångsrikt. Sen är det dags att ägna sig åt växterna och djuren därhemma på heltid. Eller kanske inte.
– Jag har alltid styrts av slumpen, det är ett genomgående drag i min karaktär att jag behöver frihet. Jag blir ju förförd av tanken på att förbättra olika saker, så man vet aldrig var jag hamnar. Jag har lite idéer kring hur man kan skapa förbättringar för olika växter, till exempel.