Vägen ur forskningskrisen
Nedläggningar och uppsägningar till följd av en svag pipeline. Astrazeneaca står inför stora förändringar. Med koncentreration på färre sjukdomsområden och med fler externa samarbeten vill forskningschefen Anders Ekblom ta företaget ur forskningskrisen.
– Vi ska vara ett fullt integrerat biopharmaceutiskt företag. Vi har de flesta verktyg i verktygslådan och vill ha hela kedjan. Personligen tror jag det är svårt att vara ett renodlat search and development-företag, säger forskningschefen Anders Ekblom.
Samtidigt som Astrazeneca i slutet av januari levererade ett resultat före skatt som var 19 procent högre än året innan gavs det beska besked om nedskärningar. Tidigare hade 12 000 personer fått lämna företaget, huvudsakligen utanför kärnområden som forskning, utveckling och försäljning. Nu skulle ytterligare 8 000 anställda få lämna företaget och av dessa var 3 500 forskare. Knappt två månader senare fick 900 anställda i Lund beskedet att anläggningen skulle läggas ned och för brittiska och amerikanska anläggningar är visan densamma. Förklaringen är givetvis att Astrazenecas pipeline är svag, 2000-talets forskning och utveckling har inte alls motsvarat förväntningarna.
Hur ska då forskningen hos denna svensk-brittiska läkemedelsbjässe förbättras? Enligt Anders Ekblom är det tre stora förändringar som bolaget just nu genomgår: Astrazeneca ska tydligare satsa på personaliserad och prediktiv medicin, skapa utvecklingsteam som jobbar ända från idé till fas II-studier och fokusera på vissa sjukdomar inom de terapiområden där bolaget idag bedriver forskning. Till det kan läggas större fokus på samarbeten med både mindre biotech-företag och akademisk forskning. I dag är cirka trettio procent av produkterna i Astrazenecas portfölj inlicensierade.
– Den siffran kommer att att gå upp mot 40 procent, säger Anders Ekblom.
Ser du det som ett bevis på att er forskning inte räckt till?
– Då förutsätter man att vi alltid gjort allt internt, så har det aldrig varit. Forskarsamhället är oerhört interaktivt. Man kan diskutera varför industrin inte haft en större mängd samarbeten, nu ökar vi den och minskar antalet interna medarbetare.
År 1999 spenderade Astrazeneca 2,5 miljarder dollar på forskning och utveckling. Förra året låg den siffran på 4,4 miljarder vilket motsvarar 13 procent av budgeten. I omstruktureringspaketen anges att forsknings- och utvecklingskostnaderna ska bantas med en miljard dollar till 2014 vilket gör att, räknat på samma omsättning, forsknings- och utvecklingsbudgeten sjunker några procentenheter. Färre och mer kostnadseffektiva enheter och externa samarbeten är receptet för att hålla i pengarna.
– Min känsla är att forskningsinvesteringarna ligger på en rimlig nivå. De närmaste åren kommer att vara avgörande för oss – och hela läkemedelssektorn, säger Anders Ekblom.
Astrazeneca står för cirka en femtedel av de samlade investeringarna i forskning och utveckling inom svenskt näringsliv. En nedgång på en miljard dollar kommer givetvis att sätta sina spår inom svensk biotech samtidigt som den ökade andelen externa samarbeten öppnar nya möjligheter för mindre forskande bolag att göra affärer med det svensk-brittiska bolaget.
– Det ökar möjligheten för mindre svenska bolag att göra affärer med oss. Men det är inte så att vi favoriserar biotech-bolag i ett visst land bara för att vi råkar vara där själva.
Astrazeneca kommer att ha Sverige som huvudort för tre av åtta olika så kallade I-Meds, centrum för den tidiga forskningen.
Hur kommer den fördelnin-gen att se ut framöver?
– Nu har vi precis gjort det här och jag hoppas det kommer att vara så ett tag framöver. Men allt handlar förstås om hur
produktiva och konkurrenskraftiga vi är. Världen rör sig
fort och konkurrensen är mördande.