Fuskande forskare kan slippa utredning
I Sverige saknas rutiner för att handskas med forskningsfusk. Fusket kan därför falla i glömska.
Världsrekord i forskningsfusk
Tysken Joacim Boldt har världsmästartiteln i forskningsfusk. Hela 89 vetenskapliga artiklar har dragits in efter att flera vetenskapliga tidsskrifter upptäckt att Bold inte fått sina studier godkända av etiska nämnder. Forskningen var gjort på anestiområdet.
Under 2009 drog Acta Crystallographica section E in 70 vetenskapliga artiklar från två olika kinesiska forskargrupper. Året efter, 2010, drogs ytterligare elva artiklar in, samtliga på grund av att artiklarna var baserade på fabricerade molekylstrukturer eller felaktiga data. Huvudförfattarna, båda från University of Jinggangshan, sparkades då skandalen uppmärksammades.
Sjutton vetenskapliga artiklar drogs in av Korean journal of otolaryngology – Head and neck surgery, efter att tidsskriften upptäckt plagiat.
Källa: Retractionwatch
Misstänkta oredligheter riskerar att fastna innanför universitetens väggar i och med att vi i Sverige inte har några konkreta riktlinjer för hur forskningsfusk ska handteras. Danmark och USA arbetar mer polisiärt med problemet, en taktik med många fördelar, enligt etikdocent Stefan Eriksson.
Nyligen prisades Uppsala universitet i en utländsk rapport för sitt arbete med att förebygga forskningsfusk, en taktik som är etablerad i Sverige. Stefan Eriksson är docent i forskningsetik och ansvarig för Uppsala universitets och Vetenskapsrådets satsning på webbplatsen Codex. På webbplatsen, som uppmärksammades i rapporten, kan forskare, studenter och allmänhet läsa på om regler och forskningsetik. Han berättar att Sverige arbetar förebyggande och inte i första hand med att granska och straffa.
– Vi planterar en medvetenhet hos unga forskare som blir framtidens forskningsledare. Ambitionen är att det ska leda till en minskad acceptans, så att folk reagerar när de stöter på oegentligheter ute i forskarvärlden, säger han.
Om fusk ändå skulle inträffa finns inga direkta rutiner för att handskas med detta i Sverige. Det gör att det är svårt att bedöma omfattningen av forskninsgfusk i landet. Idag utreds alla anmälningar om oegentligheter innanför universitetens väggar, skyndsamt och med diskretion som det heter. Vill universitetets ledning ha in synpunkter utifrån kan den vända sig till expertgruppen för oredlighet i forskning hos Centrala etikprövningsnämnden.
Ledningen ska dock ta kontakt med expertgruppen om anmälaren eller forskaren som misstänks för forskningsfusk begär det, såvida ledningen inte känner att det är uppenbart onödigt. Skulle universitetet inte vilja utreda anmälningen faller ärendet eftersom det endast är rektor som kan anmäla till expertgruppen.
Ny expertgrupp håller koll
Den 1 januari 2010 startades Centrala etikprövningsnämnden, CEPN. Uppgiften är att utreda och yttra sig om forskningsfusk. Hittills har tre fall anmälts till CEPN, de två första ansågs inte innehålla några fall av fusk i forskningen medan det tredje fallet ännu inte är avgjort.
CEPN tar bara emot och utreder anmälningar från högskolor eller från personer som utreds för fusk av en högskola. I expertgruppen som utreder forskningsfusk ingår domare, experter från olika forskningsområden och en person med etisk sakkunskap.
– Det preventiva arbetet behöver kompletteras med bättre system för att utreda i Sverige, men kanske med något mindre fokus på att hitta och bestraffa. Istället borde det väsentliga vara att skapa rutiner i forskningsmiljöerna för att undvika felsteg som skadar forskningens trovärdighet, säger Stefan Eriksson.
Men om man vänder man blickarna mot grannlandet i söder så ser hanteringen av forskningsfusk annorlunda ut. I den danska forskarvärlden kan vem som helst anmäla en forskare om de misstänker att forskaren fifflar med data. Anmälningen görs till en fristående myndighet som utreder och avgör om forskningen bör granskas.
I USA hanteras misstänkt forskningsfusk på ett liknande sätt. National institute of health har tillsammans med den amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA bildat Office of research integrity, till vilken även privatpersoner kan anmäla misstänkt forskningsfusk.
– Taktiken man har i Danmark och USA har fördelar på många sätt. Där riskerar man inte att misstanken om att forskningsfusk stannar innanför universitetet, något som lätt kan hända i Sverige, säger Stefan Eriksson.