Gamla läkemedel nästa innovation
Det finns tusentals nya användningsområden för redan godkända läkemedel. Dock finns det få affärsmodeller som kan utnyttja detta.
Fördelarna är uppenbara. Risken för oväntade biverkningar är betydligt lägre. Den toxiska profilen är känd och substansen tillverkas redan. Allt du behöver göra är att visa att läkemedlet har effekt.
I takt med att det blivit allt svårare och dyrare att utveckla ett helt nytt läkemedel blir tanken på att återanvända en gammal substans allt mer lockande. Idén är inte direkt ny. Men de senaste årens explosiva utveckling inom bioinformatik har väckt nytt liv i tanken på att det bland befintliga läkemedel gömmer sig en medicinsk outnyttjad guldgruva.
– Tidigare har nya användningsområden för gamla läkemedel visat sig framförallt genom att man studerat biverkningsprofiler. Nu börjar bioinformatiken öppna upp för det här i en betydligt större skala, säger Ola Spjuth, forskare i gruppen för farmaceutisk bioinformatik vid Uppsala universitet.
Utnyttjar databaserna
I mitten av augusti publicerades ett par artiklar i Science translational medicine som visar vilken potential det finns i de allt större och allt öppnare databaserna med biologisk information.
Forskarna, med Marina Sirota och Atul Butte från Stanford-universitetet i spetsen, utgick från amerikanska folhälsoinstitutet NIH:s databas med genuttryck från tusentals vävnadsprover. Databasen har byggts upp under många år genom att forskare från hela världen skickat in resultat. Där finns information om vilka gener som uttrycks i friska och sjuka vävnader.
Och, helt avgörande för Stanfordforskarna, där finns information om hur genuttrycket i vävnader påverkas när de blivit utsatta för olika läkemedel. Deras tanke var att om en sjukdom gör så att ett visst genuttryck ökar dramatiskt och ett läkemedel i en annan studie visat sig minska samma genuttryck kraftigt så kanske det läkemedlet kan motverka den effekt som sjukdomen har på cellen. Forskarna tog fram ett dataprogram som arbetade igenom databasen och letade efter antikorrelationer i genuttryck .
– Många databaser är så stora nu att det faktiskt går att hitta sådana här samband. Generellt kan man säga att ju större databaserna blir desto kraftfullare blir försök som dessa. Vi ser också en enorm utveckling på de program som analyserar dat, säger Ola Spjuth.
Hittar samband
Stanfordforskarnas dataprogram föreslog en mängd olika möjliga kombinationer där ett läkemedel tycktes motverka en sjukdomseffekt. Många av förslagen stämde med redan godkända indikationer, vilket kan ses som ett tecken på att programmet har någorlunda rätt. Men de hittade ockå helt nya användningsområden för gamla läkemedel. De valde att gå vidare och testa två av fynden i celllinjer och djurförsök. På så sätt upptäckte de att cimetidin, en redan godkänd H2-antagonist mot sur mage, bromsade tillväxten av lungcancerceller. De såg också att antiepileptikumet topiramat minskade samtliga symtom hos råttor med inflammatorisk tarmsjukdom.
Svaghet i metoden
Även om forskargruppen på så sätt effektivt stärkte sin hypotes finns en del svagheter i metoden.
– För det första är det bara vävnadsprover man har tittat på så här långt. Sedan är det alltid svårt att förutspå doseffekter. Ytterligare en svårighet är att vävnaderna kan bete sig olika beroende på i vilket sjukdomsstadie de är i och så finns det så klart många subgrupper av sjukdomar.
– Men där kan man också säga att ju mer data man samlar in om vävnader i olika sjukdomsstadier, av olika subgrupper och vid olika doser av läkemedel, desto bättre kan bioinformtiken bli på att hitta nya samband. Har man bra grunddata blir bioinformatiken oerhört kraftfull, säger Ola Spjuth.
Måste samarbeta
Men för att nå dit krävs en helt annan öppenhet från framför allt läkemedelsföretagen, enligt honom.
– Mycket av databaserna ligger låsta hos företagen idag vilket gör att det inte går att samköra dem. Överlag måste det till en mycket större öppenhet, vi driver linjen med open science rätt hårt och det är just för att man ska kunna få kraft i sådana här projekt.
Svårt ta betalt
Forskningen på Stanford finansierades av NIH. Syftet var bland annat att visa läkemedelsföretagen att det finns stora fynd att göra. Men även om vetenskapen kommit långt finns det stora hinder på marknaden som gör att forskningen inte riktigt tar fart.
– Jag märker ett ökat intresse för den här frågan. Men anledningen till att det inte händer mer är att det är svårt att kommersialisera idéerna. I vissa länder kan man få patent för nya användningsområden, men inte i alla. Men även om du får patent så är det svårt eftersom det inte finns något som hind-rar läkarna från att fortsätta skriva ut det gamla läkemedlet som är billigt och kanske utan patent, säger Torkel Gren, som ansvarar för försäljning av farmaceutisk kontraktsutveckling på CMO-bolaget Recipharm.
Ska man komma någon vart måste man med andra ord hitta nya marknadsmodeller, konstaterar Torkel Gren.
– Den som vill satsa på det här spåret har ett väldigt problem att lösa i hur man får tillbaka pengarna. Även om det är billigare att utveckla ett gammalt läkemedel så är det dyrt att göra de kliniska prövningar som ändå behövs.
– Det går att hitta nischer om till exempel den nya indikationen kräver nya beredningsformer som kan patentskyddas, men jag har svårt att se någon jättesatsning från företagens sida även om det finns uppenbara medicinska vinster.
– Kanske får samhället stå för de kliniska prövningarna bara för att få effekterna vetenskapligt bevisade och så kan läkarna skriva ut de gamla läkemedlen till den nya indikationen.