Han letar efter de enkla idéerna
Pontus Ottosson, vd på Puls som i höstas sålde läkemedelsbolaget Duocort i en miljardaffär. Nu letar de nya projekt att bygga bolag av.
Själv var han en nybakad student från Chalmers entreprenörsskola i Göteborg när han 2003 fick uppdraget att leda arbetet med att bygga en ny inkubator för life science-bolag. Duocort Pharma blev ett av de första företagen att starta i den nya inkubatorn, med målet att utveckla ett nytt läkemedel för patienter med binjurebarksvikt.
– Då var det bara en idé från ett par läkare som såg behovet av en ny behandling. De ville hitta ett sätt att efterlikna friska individers utsöndringsmönster av hydrokortison. Det handlade alltså framför allt om att formulera om ett redan befintligt läkemedel, och hösten 2003 började vi experimentera med olika beredningsformer.
Åtta år senare resulterade experimenterandet i att det nya läkemedlet Plenadren blev godkänt i EU och att affären med Viropharma gick i lås.
– Nu kan jag se att det blivit ett typiskt sätt att jobba för Puls. Vi utgår hellre från ett medicinskt behov än från en forskningsrapport när vi formar våra utvecklingsprojekt, säger Pontus Ottosson.
Egentligen var det inte alls tänkt att Pontus Ottosson skulle arbeta med läkemedel. När han lämnade Småland för att läsa automatiseringsteknik på Chalmers var målet snarare att bli expert på hur småföretagen i Småland skulle automatisera sina fabriker. Men viljan att bredda sig ledde in på entreprenörsprogrammet som i sin tur ledde till ett skolprojekt där han skulle kommersialisera ett forskningsprojekt från Sahlgrenska sjukhuset. Vägen in till life science var öppnad. Efter examen drev han projektet vidare på fritiden och satte ihop en styrelse med flera erfarna profiler från läkemedelsindustrin. De hade på sitt håll börjat fila på att bygga en inkubator för tidig läkemedelsutveckling och något år senare blev det Pontus Ottosson som fick uppdraget att få inkubatorn på plats. Hans examensprojekt följde med in i inkubatorn och var också det första som fick en exit när det 2009 såldes till Natumin Pharma som ville utveckla det vidare.
Det är egentligen så det är tänkt, att företagen ska säljas innan produkterna är helt klara för marknaden. I fallet Duocort Pharma blev det inte så, det fanns bud men priset som erbjöds var aldrig det rätta.
– Det är en av utmaningarna med att driva en inkubator. Jag har aldrig tvivlat på värdet i de bolag som vi driver fram, men många andra tvivlar. Nu valde vi att driva vidare Duocort Pharma i egen regi i stället för att sälja till ett lågt pris, och det faktiska värdet har ju visat sig nu.
Just efter att ett företag lyckats är det lätt att prata om framgångsfaktorer. Pontus Ottosson lyfter fram ett par olika när han beskriver hur Puls arbetar. Till exempel att deras företag drivs virtuellt, det är endast ett par anställda som driver projekten med hjälp av externa konsulter och leverantörer. Det är viktigt att de personer som är anställda på Puls flyttas runt i projekten beroende på var i utvecklingsfasen de olika företagen befinner sig.
– Olika personer är olika bra på att driva nystartade företag eller företag som är på väg mot en exit. Jag tror det är ett vanligt problem i företag, att samma personer sitter på samma roll lite för länge.
Puls är noga med att de får bestämma vem som bestämmer. När en forskares idé går in under Puls paraply för att kommersialiseras görs det tydligt vilka roller som gäller.
– Många försöker göra om forskaren till entreprenör. Vi ser hellre att innovatörerna fortsätter med sin forskning och behåller en roll som experter under företagets utveckling istället för att vara med och driva det själva.
– Allra bäst är om de är opinionsbildande inom sitt fält och kan verka som ambassadörer för projektet. Det bidrar till att ge företaget tyngd.
Även om Puls i dag är nöjda med att de drev Duocort Pharma ända tills de fått sitt läkemedel godkänt blev det också uppenbart att det kostar att driva projekt länge. Lika uppenbart blev det att Puls finansieringsmodell behövde göras om. Genom åren genomförde Duocort Pharma nio nyemissioner och när företaget till slut såldes hade Puls bara kvar ett ägande på fem procent.
– Det är alldeles för lite med tanke på hur mycket tid och engagemang vi har lagt på att driva företaget. Men vi har helt enkelt inte haft kapital för att kunna försvara vårt ägande, konstaterar Pontus Ottosson.
Det var därför som Puls år 2010 tog in 40 miljoner i en nyemission. Med pengarna kan de skicka in mer eget kapital i projekten, och på så sätt också få ut mer när projekten väl säljs vidare.
– Nu kommer vi själva att kunna investera runt 20 miljoner i projekten och målet är att ha runt åtta projekt igång samtidigt, i olika faser.
Modellen bygger på att de får in ytterligare pengar från fler företagsförsäljningar, och målet är att två av inkubatorns fyra kvarvarande företag ska säljas under 2012. Men det är inte det som är Pontus Ottosson främsta huvudbry just nu.
– Många pratar om bristen på kapital i den här branschen, men vi har snarare sett en brist på bra projekt. Vi skulle egentligen ha startat minst ett nytt företag förra året, men det blev ingenting eftersom vi inte hittade något.
Han saknar de enkla men bra idéerna.
– Många forskare är dåliga på att känna igen en bra idé. De tror ofta att det krävs ett stort vetenskapligt genombrott för att det ska bli en innovation. Det är inte så konstigt egentligen, hela akademin bygger ju på att man ska driva fram ny vetenskap. Men idéer som kan bli produkter behöver inte nödvändigtvis vara unika på samma sätt.
– Plenadren är ett exempel på att en enkel idé kan utvecklas till en produkt som kan hjälpa många patienter. Det är därför vi ofta tycker det kommer bra idéer från läkare och andra som arbetar direkt i vården.
Samtidigt är Pontus Ottosson mån om att motverka bilden av att Puls bara skulle vara intresserade av att utveckla redan befintliga substanser.
– Vi är absolut intresserade av helt nya substanser också, och vi vill gå in i de projekten tidigt. Men det är klart att det är mer risk i sådana projekt och att vi måste vara ännu mer kritiska i urvalet.
– Att tidigt hitta de nya projekten som verkligen är bra är helt klart det svåraste i mitt jobb. Men också det roligaste.