Från småmolekyler till proteinläkemedel
För tio år sedan stod Biovitrum inför sin första affär efter att bolaget separerats från Pharmacia. Målet var ett fetmaläkemedel som visat positiva resultat i fas II.
Under 2002 tecknade bolaget sitt första licensavtal som självständigt företag med läkemedels–jätten Glaxo Smith Kline.
Avtalet var då värt 150 miljoner amerikanska dollar. Men framgångssagan för fetmaläkemedlet blev kort.
– Året därpå valde Glaxo Smith Kline av strategiska skäl att inte driva projektet vidare och rätten tillföll åter Biovitrum.
Eftersom vi prioriterade våra andra läkemedelskandidater blev BVT.933 stillastående ett par år, säger Göran Arvidson, chef för företagsstrategi på Biovit-rum.
Under 2009 sålde Biovitrum BVT.933 tillsammans med andra småmolekylära läkemedel till det brittiska läkemedelsbolaget Proximagen. Det skedde efter att bolaget året innan antagit en ny strategi att satsa på proteinläkemedel och lämna småmolekylära läkemedel bakom sig.
Sedan dess har Biovitrum tecknat flera licensavtal med olika samarbetspartner och köpte så sent som 2010 upp det svenska läkemedelsbolaget Swedish Orphan. I dag omsätter de, under det nya bolagsnamnet Sobi, nära två miljarder kronor om året och har tre projekt i klinisk fas III under utveckling.
Vad är den största skillnaden mellan Biovitrum för tio år sedan och Sobi i dag?
– Då var vi ett FoU-bolag med lite intäkter. Fram till 2007 var vi självfinansierade och under 2008/2009 köpte vi bland annat upp två Amgen-produkter med lån och aktiebetalning. I dag kommer mycket av våra intäkter från partneravtal.
Vad hände med BVT.933?
– Så vitt jag vet jobbar Proximagen inte aktivt med projektet. Precis som med andra läkemedel som påverkar signalsystemet i hjärnan är substansen förknippad med problem både vad gäller effekt och biverkningar.
