Prestigen, girigheten och snålheten lämnar byggnaden
Parallellt med detta måste girigheten ge vika, konstaterade panelen i Göteborg. Utvecklingen bromsas när allt för många intressenter vill ha en för stor del av kakan. Forskarna vill inte släppa kontrollen, investerare vill inte satsa om de inte får en rejäl bit och ägarna som tillkommer i något senare skeden vill sedan inte släppa in ännu fler ägare i rädsla för utspäddhet. Men som Maria Forss, affärsutvecklare på inkubatorn Puls, sa: fem procents ägande i något som lyckas är bättre än femtio procent i något som misslyckas.
Men girigheten, eller ska vi kanske snarare kalla den snålheten, är också något som i allt för stor utsträckning präglar vården. Panelen i Lund pratade om den bakbundenhet som blir när vården i slutänden mycket sällan är beredd att betala för förbättringar eller nya behandlingar. Vården vill med andra ord också gärna ha del av kakan, men inte betala för den. Att det här är ett problem råder det inga tvivel om, och i en intervju jag gjort med forskningsminister Jan Björklund (ladda ned senaste numret som pdf för att läsa intervjun ) visar det sig att frågan börjat gro även hos honom. Han håller med om problemet, men slår ganska snabbt också ifrån sig med ett konstaterande om att det dagligen ändå köps mycket nya läkemedel och ny teknik. Här har branschen en stor utmaning i debatten utanför de egna leden. Det går inte att säga att bara för att en ny behandling är utvecklad så ska samhället stå där som en tacksam kund, den som påstår det kommer enbart ses som girig. En krävande kund är bra för utvecklingen, det är den dumsnåla som ska besegras.
Debatterna i Stockholm , Lund och Göteborg visade att life science står mitt i en tid när alla gamla sanningar omprövas. Passa på att slänga ut prestigen, girigheten och snålheten.
________________________________________
Ingrid Heath, Chefredaktör Life Science Sweden
