Storägarna dominerar
Mer än hälften av storägarna i den svenska life science-industrin är privatpersoner, men i kronor och ören är de institutionella ägarna ändå störst. Det visar en kartläggning som Life Science Sweden gjort av 245 storägare i 67 börsnoterade bolag.
– Generellt gäller det att ha en ägare som förstår investeringen. Life science-branschen är väldigt komplex så det gäller att ha koll på tekniken och marknaden, säger Klas Palin, analytiker på Redeye.
Det totala börsvärdet på de 67 bolag som vi gått igenom uppgick i slutet av augusti till 131 miljarder kronor. Astra Zeneca ingår inte i kartläggningen men är värt ytterligare cirka 400 miljarder kronor, varav drygt 52 miljarder är noterade på Stockholmsbörsen.
Kartläggningen ger flera parallella bilder av ägandeförhållanden i svensk life science. Samtidigt som storägarna totalt sett bara kontrollerar 36 procent av bolagens totala börsvärde, visar en analys av rösterna i de enskilda bolagen att storägarna i de flesta fall har mycket stort inflytande i företagen. I 38 av de kartlagda bolagen äger de fem storägarna mer än femtio procent av bolaget och har gemensamt därmed full makt. I 15 av bolagen kontrollerar de fem största ägarna mer än 70 procent av rösterna.
Av de 331 ägarposter som omfattas av genomgången tillhör 59 procent privatpersoner. Men när det kommer till värdet av aktierna står institutionella ägare för det största innehavet, även om det är knappt. 51 procent av det totala värdet bland storägarna ägs av fonder, investmentbolag eller stiftelser medan privatpersoner står bakom 45 procent av värdet. Gränsdragningarna mellan de olika ägartyperna är många gånger svår. I gruppen institutionella ägare finns både breda pensionsfonder och specialiserade investeringsfonder och riskkapitalister. Vilken sorts ägare som är att föredra från företagets perspektiv råder det delade meningar om. Klas Palin på Redeye tycker till exempel att det kan bli problematiskt för företagen om breda fonder står för mycket av ägandet:
– Många institutionella ägare är väldigt känsliga för enskilda nyheter. De är ute efter snabb avkastning och möter bolaget en motgång finns det stor risk att fonden drar sig ur och säljer av aktier vilket får aktiekursen att rasa, säger han.
Men Yvonne Mårtensson, vd på Cellavision där tre av fem av de största ägarna är fonder, delar inte den bilden.
– Några av våra största ägare är fonder som har varit med oss i över tio år. Det är klart att alla fonder inte är engagerade i styrelsen, men jag ser inte att det är någon större nackdel med det. Vissa sitter också med i valberedningen och utser kandidater till styrelsen, säger hon.
– Fonder skapar generellt likviditet i aktien och ger bolag större handlingsfrihet. Risken med att ägare drar sig ur gäller inte bara fonder utan även privatpersoner, det är en del av att vara börsnoterad, säger hon.
Att istället ha stor andel privatpersoner som ägare präglar ledningsarbetet på ett annat sätt. Nina Bake är vd på Episurf, ett bolag som utvecklar individanpassade implantat för människor med broskskador. Företaget har dragit till sig en del mindre ägare som är både blivande patienter, anhöriga eller läkare och är intresserade av bolagets utveckling. Men de enda ägarna som sitter i styrelsen är huvudägaren och holdingbolaget Serendipity Innovations.
- Jag tycker att det fungerar bra att ha privata ägare. Beslutsprocessen är snabbare, förutsatt att förtroende finns är det smidigare att komma åt kapital och målen är långsiktiga, säger Nina Bake.
Bland de privatpersoner som står för stora enskilda aktieinnehav finns ett antal som har mycket stort inflytande i bolaget, även om det inte ser ut så vid en första anblick. Ett exempel är holdingbolaget Allenex vars båda storägare, oljemagnaten Mohammed Al Amoudi och affärsmannen Sven-Olof Johansson, vardera äger dryga 30 procent i bolaget. Genom det gemensamma bolaget Xenella äger de ytterligare nio procent och den tredje största posten i bolaget. Ett annat exempel är IDL Biotech som genom Leif Pihlqvist, privat och genom närståendes bolag, står för 76 procent av rösterna i bolaget.
En ägarform som varit kraftigt debatterad de senaste åren är kapitalförsäkrningar, flitigt använd av småsparare. Många av de ägare som vi klassificerat som privatpersoner äger sina andelar via ombud. Ombuden står för 16 procent av ägarposterna men posterna motsvarar bara två procent av det totala värde som storägarna innehar. I ägarlistorna anges de ofta som banker, bara Avanza Bank förekommer bland de topp fem största ägarna i 24 olika life science-bolag och äger aktier till ett värde av totalt 422 miljoner kronor. Systemet har varit omdebatterat i många år och på Avanza är man inte helt positiv inställd till anonymiteten eftersom det skapar en lucka i insiderlagstiftningen, enligt Claes Hemberg, sparekonom på Avanza Bank.
– Banken fungerar som ett ombud för privatpersoner som av olika skäl vill vara dolda ägare. Det handlar mest om vanliga privatpersoner som av skatteskäl köper aktier genom kapitalförsäkringar. Men en och annan insider kan också hämma sina affärer den vägen, säger han.
- Regelverket ses nu över och det kan komma en förändring som borde innebära att det syns vilka som handlar aktier via kapitalförsäkringar. Idag är insiderstatistiken vilseledande.
