Även akademiska studier behöver tänka på GCP
KRÖNIKA. Helena Lomberg talar om vikten av Good Clinical Practice, GCP, inom all typ av forskning.
Vi inom industrin och andra aktörer får delvis ta på oss skulden för denna uppfattning då vi har bidragit till att bygga upp procedurer som inte alltid medför ökad kvalitet utan ibland just byråkratiskt krångel. GCP i rätta händer handlar i stället om att försökspersonens rättigheter och säkerhet skyddas och att data som genereras i studien är tillförlitliga.
Vad omfattar då GCP? Ett studieprotokoll är en självklarhet. Protokollet ska möjliggöra för Läkemedelsverket och Etikprövningsnämnden att granska studiens design och tänkta genomförande. Godkännande av dessa myndigheter krävs vilket garanterar en studie av hög vetenskaplig kvalitet och att grundläggande etiska krav uppfylls. Patientens insyn och självklara bestämmanderätt garanteras, genomförandet kvalitetskontrolleras och allt av vikt dokumenteras. Det ska gå att fastställa retrospektivt vem som gjort vad; kompetens för uppgiften är en av GCPs huvudprinciper. För datatrovärdigheten gäller att insamlade data ska kunna kvalitetssäkras det vill säga kunna verifieras med källdata.
Inom EU utgör akademiska studier 30-40 procent av pågående kliniska prövningar. För Sveriges del är motsvarande siffra 33 procent enligt information från Läkemedelsverket. En ansenlig del av den kliniska forskningen bedrivs sålunda inom akademin, vilket är glädjande då dessa kliniska prövningar tar upp frågeställningar och utvecklar nya behandlingsregimer som inte industristudier gör. Självklart måste GCP också gälla för denna verksamhet; det är patientens rättighet.