Fokus på finansiering och IMI 2.0
Med IMI 2.0 i antågande diskuterade en internationell panel på investerarmässan Bioequity frågan om hur EU-finansiering och riskkapital kan göra Europa konkurrenskraftigt för innovationer i tidig utvecklingsfas.
Diskussionen fokuserade i huvudsak kring finansiering och främst på EU-pengar, Public-private-partnering-projektet IMI och riskkapital.
- FP7 är en toppenmöjlighet. IMI däremot gäller främst för nya idéer, där man måste ha patent och samtidigt befinna sig i en tidig fas, sa Eric Halioua, vd på det belgiska forskningsbolaget Promethera Biosciences.
IMI, Innovative Medicines Initiative, som poolat en miljard euro från EU-budgeten och motsvarande summa från läkemedelsbolag, håller på att avslutas för att göra plats för nästa upplaga av IMI, IMI 2.0.
- Denna gången satsar vi 1,5 miljard euro var och hoppas nu kunna ta med oss lite av de brister som varit med den första omgången av IMI för att bli ännu bättre, sa Anders Ekblom som leder den europeiska branschorganisationen Efpias medverkan.
- Vi har flera bolag som fått hjälp av IMI och har sett att det är viktigt att ha de legala apsekterna på plats innan samt att ha en bra projektledning. Men en sak jag har synpunkter på är att EU borde se till vilka projekt som ger dem pengarna tillbaka och välja de mest kommersialiserbara projekten och det är jag tveksam till att de gör, sa Torbjörn Bjerke, vd på Karolinska Development, och la snabbt till:
- Men våra bolag som fått finansiering är förstås bra.
En tveksamhet som ofta dyker upp i samband med IMI är kravet på öppenhet och oron för hur företag ska kunna vara lönsamma om forskningen är öppen för alla.
- IMI är på långa vägar den bästa private-public-partneringship-institutionen som finns i världen. Men forskningen måste vara före det konkurrensutsatta stadiet och allt ska publiceras. Men patenten hålls inom forskarkonsortiet som trots insyn behåller sin kraft, sa Anders Ekblom.
Annan kritik som uppstår i samband med EU-finansiering och IMI är den administrativa bördan som ingår i processen för anslagsansökningar.
- Som entreprenör ska man veta att det tar lång tid när man vänder sig till byråkratin, sa Werner Lanthaler, vd på Evotec.
Även frågan om riskkapital dök upp under diskussionen.
- Problemet är att ingen investerar i bolag som vill gå vidare efter fas II och där finns ett gap i finansieringsprocessen, sa Rafaèle Tordjman, partner på Sofinnova.
Werner Lanthaler såg också bristen på förståelsen mellan investerare och forskningsbolag som ett av problemen.
- Tidigare har vi lärt oss att det kostar en miljard euro för att ta en innovation till marknaden och att det tar tio år. Men så är det inte. Ny statistik säger att det snarare kostar två miljarder euro för att komma till marknaden och att det tar 16 år. Vi måste anpassa våra affärsplaner och vara tydliga med detta när vi pratar med investerare, sa han.
