Klinisk forskning - ett nödvändigt ont
Under en paneldebatt diskuterades hur vården ska göra plats för kliniska prövningar och varför den kliniska forskningen måste ta plats just i Sverige.
- När vi söker upp vården upplever vi ofta en ovilja att gå oss till mötes, vi får kontraktera experter utanför deras arbetstid eftersom de är ovilliga att jobba med oss under arbetstid. När vi dessutom måste vi få in prövningsställen från flera orter blir det väldigt svårt eftersom att det saknas en nationell samordning för klinisk forskning, sa Tomas Olin.
Han fick medhåll av Erik Weiman som också kände igen sig i bilden som Tomas Olin målade upp.
- Vi finansieras av skattemedel och förväntas leverera vård till patienter, men samtidigt måste vi göra plats för kliniska prövningar och här kan vi bli bättre, sa han och fortsatte:
- Jag har känslan att vi i Sjukvårdssverige blivit allt mer slutna. Vi behöver en sammanhållen sjukvård i Sverige och i den här frågan kan jag förstå att vi upplevs som fragmenterade. Det behövs något som gör att vi på nationell nivå kan samverka och öppna upp för klinisk forskning.
Att vårdens inställning måste förändras var de båda talarna överens om men samtidigt påpekade de att det behövs politiska incitament för att den kliniska forskningen faktiskt ska bli av.
- Det är en angelägen fråga att få vården att förstå hur viktigt det är med klinisk forskning. Och den utmaningen ligger framförallt hos regeringen och staten. Vården måste premieras för den kliniska forskningen och det inte bara genom att ersätta dem för de timmar som läggs på klinisk forskning, sa Erik Weiman.
Även Johan Brun såg att ansvaret låg hos politikerna.
- Kan vi inte få ett politiskt värde av klinisk forskning så når vi inte sjukvården. Vi måste övertyga politikerna om värdet av klinisk forskning.
- Som det ser ut nu så är sjukvården fullfinansierad för den beställning som finns på vården i dag, därför blir klinisk forskning som en gökunge. Det måste till en beställning på klinisk forskning i sjukvården, sa Han.
Erik Weiman flikade in att beställning av kliniska forskning i vården redan är på gång i Uppsala.
- Vi gör så i Uppsala läns landsting från och med 2014. Vi kommer att lyfta ut en del av budgeten och öronmärka den för klinisk forskning och uppmanar vården att utföra forskningen i samverkan med akademi och industri. Vi sätter fokus på det här, och det gör vi för att det är viktigt, sa Erik Weiman.
På temat om varför den kliniska forskningen måste ta plats just i Sverige svarade branschprofilerna:
- Genom att testa innovationer i klinik kan man minska den tekniska, vetenskapliga och finasiella risken kring utvecklingen av nya behandlingar. För mig är det självklart att vi måste ha samverkan mellan industri och vården, sa Tomas Olin.
- Antingen så ska framtidens mediciner testas i Sverige eller så säljer vi ut det helt och uteblir från att vara en del av den medicinska utvecklingen. Det finns inget mellanting i dag, sa Johan Brun och fortsatte:
- Om läkaren och patienten vill vara i frontlinjen i den medicinska utvecklingen måste de delta i forskningen. För patientens del innebär det att deras läkare skulle vistas i framkanten och har koll på vilka nya behandlingar som finns där ute.
