SSF vänder blad
Intervju: Lars Hultman är mannen som ska återupprätta SSF:s goda rykte efter förra styrelsens festmiss. Stiftelsens strategi ska nu handla mindre om marknadsföring och mer om kärnverksamhet. Nytt på agendan är bland annat synergianslag inom medtech-området och en forskarturné till Korea.
Det har ju blåst en del kring den tidigare ledningen. Hur känns det att ta över?
- Först och främst är jag glad över den utredning som KVA och IVA har gjort, den har identifierat inom vilka områden det funnits brister och vad som behöver förbättras. Det är också ett förändringsarbete som till stor del är genomfört, så nu känns det som om stiftelsen jobbar framåt igen. Jag tycker också att det är viktigt att komma i håg att SSF:s kärnverksamhet har fungerat väldigt bra hela tiden, mycket tack vare de professionella medarbetarna på kansliet. Jag tror också att SSF som aktör har ett fortsatt gott anseende.
Hur ska ni se till att det inte händer igen?
- Stiftelsen har som sagt infört nya fasta ekonomiska rutiner, tydlig ansvarsfördelning och styrdokument så att det inte ska gå att upprepa misstagen.
Hur kommer stiftelsens marknadsföring se ut framöver?
- Jag tycker att det är viktigt att SSF fortsätter att synas. Informationsspridning och samverkan är bra för att öka intresset och förståelsen i samhället för vetenskap och teknologi, men det måste ske till en rimlig kostnad.
Har du någon särskild vision som du vill uppnå som vd för SSF?
- Jag vill befästa och lyfta fram SSF som en strategisk aktör för excellent forskning som är industriellt relevant. Jag har själv haft förmånen att få styrda forskningsmedel från SSF och det är min erfarenhet att det bygger goda forskningsmiljöer som är värdefulla för Sverige. Jag vill alltså verka för att stiftelsen finns med i framkanten av svensk industris utveckling.
Som professor vid Linköpings universitet har du tidigare sagt att du vill satsa ännu mer på tvärvetenskap, hur ska den satsningen se ut?
- Jag har personliga erfarenheter av SSF:s satsningar på tvärvetenskap och upplever att i mötet mellan forskare från olika discipliner uppstår det ofta oväntade synergier som driver projekt framåt på ett sätt som vore omöjligt med forskare från samma fält. Däremot tror jag inte på att institutionalisera samarbeten, utan att de fungerar bäst när det är mer lösa band och att varje part vårdar och utvecklar sin expertis. Det är egentligen inget nytt, men ack så viktigt. Nästa omgång av synergianslag kommer att gå till medicinsk teknik, vilket är ett av de forskningsområden som är viktiga för stiftelsens verksamhet. Flera faktorer gör att det nu är rätt tid för just den här satsningen
Regeringen har lagt om kursen och ska satsa mer på infrastruktur och enskilda forskare än tidigare, kommer det att påverka hur SSF fördelar sina pengar?
- Nej, inte direkt. Vi fortsätter att satsa på strategiska, fokuserade och målinriktade forskningsprojekt och morgondagens forskningsledare samt vissa nya avsättningar. Jag tycker att det är en spännande tid vi har framför oss. Eftersom SSF är en relativt liten aktör är det viktigt för oss att vi inte sprider forskningsmedlen för tunt. I och med regeringens storsatsning på life science i forskningspropositionen, och Astra Zenecas nedläggning finns det en möjlighet till mobilitet i branschen som vi nog inte haft tidigare i Sverige. På sikt tror jag att det kommer att leda till nya synergier och jag följer utvecklingen med stort intresse.
En utredning som gjorts av KVA visar att unga forskare publicerar mindre banbrytande forskningsresultat än sina kollegor i de flesta andra europeiska länder, är det något som du funderar över?
- Absolut, det är ett allmänt bekymmer och jag tror att det är viktigt att lyfta fram lovande personer och stödja deras kreativitet och självförtroende så att de kan kliva fram och ta ansvar. När man tittar på bibliometrin ser man att Sverige har en bra spets. Min analys är att det behövs två separata strategier, en för de riktigt framstående forskarna och en för den nödvändiga bredden, där alla på marginalen behöver lyftas lite för att Sverige ska vinna i konkurrenskraft. Att praktiskt genomföra det kräver att lärosätena engagerar sig men jag tror att den reformering av karriärvägar som nu införs kommer att inspirera till att öka kvaliteten och
kvantiteten i forskningsmassan, oavsett mätmetod.
SSF har ett projekt som heter Strategisk mobilitet, hur fungerar det?
- Det är en av de saker som finns med i stiftelsens nya strategi fram till 2017. Syftet med projektet Strategisk mobilitet är att öka utbytet mellan industri och akademi och går ut på att forskare från båda dessa miljöer byter arbetsplats under en tid för att vidga sina vyer eller lära sig en speciell teknik. En annan satsning vi planerar just nu är en forskarturné till Korea för att knyta nya kontakter. Om forskarna sedan vill starta ett samarbete kan de söka pengar från oss för att projektet ska få fäste och växa. SSF kan inte vara överallt utan vi fokuserar i dag på utbyten med utvalda strategiska samarbetspartners i Asien.
Du har tidigare pratat om det “moderna projektet” vad är det?
- Det betyder att jag har en positiv grundinställning och en tro på människors kraft att tänka och resonera kring olika problem och en tro på teknikens möjligheter att förbättra samhället. Det står i kontrast mot strömningarna mot ett postmodernistiskt samhälle eller new age där allting är relativt och det inte finns några fasta värden, objektivitet eller ens övertygelse om naturlagarna. Kort sagt tror jag på en förening av teknik och humanism där vi i centrum har en människa med samarbeten inom olika områden.
