Forskning på den politiska agendan
Höjda basanslag och en långsiktig strategi över blockgränserna var ett par av vallöftena som lades fram i samband med en debatt om forskningspolitik i Umeå.
Debatten anordnades av sammanslutningen för unga forskare, Future faculty, vid Umeå universitet och var en fortsättning på den debatt som hölls i december 2013 där bidragsgivande organisationer och akademiska forskare diskuterade svensk forskning och situationen för landets unga forskare.
Alla riksdagspartier utom Sverigedemokraterna hade representanter på plats i debatten.
[tboot_well class="pull-right" width="50%"]
De var med i debatten
Tina Acketoft (FP)
Jabar Amin (MP)
Daniel Kallos (V)
Emil Källström (C)
Betty Malmberg (M)
Anders Sellström (KD)
Thomas Strand (S)[/tboot_well]
Moderator var journalisten Bertholof Brännström och med på scenen fanns också en expertpanel bestående av Lena Gustavsson, rektor på Umeå universitet, Stefan K Nilsson, ordförande i Future faculty och Gunnar Öquist, professor emeritus och författare till Kungliga Vetenskapsakademins rapport ”Fostering breakthrough research: A comparative study” som kom i slutet av 2012.
Enligt Gunnar Öquist utredningar har svensk forskningspolitik de senaste åren inte varit gynnsam för svenska forskningsresultat, något han också sett i Norge och Finland. Som motexempel tar han länder som Schweiz, Danmark och Nederländerna som i stället har utbildning och forskning mer åtskilt och också presterar bättre.
- Det är ingen utopi att göra svensk forskning bäst i världen men det krävs förändringar för att nå dit, sade Gunnar Öquist under debatten.
En av de riktningsförändringar som Gunnar Öquist förespråkar är att universiteten återgår till att vara basen i forskningen och att de också ges ekonomiska möjligheter att göra det. Enligt honom bör universitetens medel fördubblas så att universiteten går runt på 60 procent interna medel och 40 procent externa i stället för dagens cirka 30 procent interna och 70 procent externa medel.
- Universiteten ska utbilda, rekrytera och erbjuda karriärmöjligheter, deras uppgift bör framför allt vara att skapa bra forskningsmiljöer.
Gunnar Öquist menar att det är bristen på interna medel som till stor del ligger bakom tappet av stora forskningsgenombrott i Sverige de senaste 20 åren.
- Det råder ingen brist på pengar i systemet totalt sett men i dag satsas för stor del av medlen på “säkra” projekt och det är inte där de stora upptäckterna görs. Om basanslagen höjs kan den mest riskfyllda forskningen göras inom den ramen utan att forskaren riskerar sin karriär, sade han.
Lena Gustavsson talade om hur hon hoppas att forskningspolitik ska bli en valfråga och menar att svensk forskning behöver ligga i topp för att skapa värde i samhället.
En av de stora frågorna som lyftes under debatten var unga forskares karriärvägar.
- Vi måste få unga forskare att stanna kvar i systemet, det är en farlig utveckling för Sverige att vi håller på att halka efter.
I slutet av debatten fick de politiska representanterna chansen att berätta vad deras parti skulle göra för den akademiska forskningen om de vinner valet.
Det var två av partierna, Folkpartiet (FP) och Socialdemokraterna (S) som var uttalat för höjda basanslag till universitet och högskolor medan Centerpartiet (C), Miljöpartiet (MP) och Vänsterpartiet (V) talade mer vagt om att vikten av att se över resursfördelningssystemet i forskningen. Socialdemokraterna sade sig också vilja ta fram en strategi tillsammans med partier över blockgränserna för att få mer långsiktighet än de fyra år en mandatperiod utgör. Moderaterna (M) lovade att hålla reda på pengarna och skapa arbetstillfällen och samförstånd för kvalitet medan Kristdemokraterna (KD) tryckte på att det är viktigt att det finns en värdegrund inom forskningen.
