Tack för kakan, men vem ska betala?
"Det är naturligtvis mycket glädjande att man vill satsa och investera i life science, men det är inte utan att frågetecknen hopar sig", skriver Life Science Swedens chefredaktör Ingrid Helander, och ställer sig bland annat frågan hur satsningarna ska betalas och hur de nya läkemedel och produkter som utvecklas ska komma patienterna till godo.
På den globala arenan fortsätter Big Pharma att konsolidera och förvärva för stora summor. Nyligen öppnade Roche plånboken och pungade ut med 57 miljarder kronor när man köpte det eftertraktade amerikanska biotech-företaget Intermune och uppköpsryktena som florerade runt till exempel amerikanska Allergan innan sommaren tycks inte bedarra. Efter en lugn period på hemmafronten är nu också spekulationerna åter igång om Pfizers avsikter för Astrazeneca. Oavsett utgång kan man konstatera att uppköpsförsöken bidragit till att sätta life science på kartan, inte minst den svenska.
Men det kokar också på annat håll. Ett riksdagsval står för dörren och även i politiken har life science fått en mer framträdande roll. I Life Science Swedens valbevakning har riksdagspartierna fått svara på ett antal frågor om hur de vill utveckla svensk life science. Och av svaren att döma sparas det inte på krutet.
Det är naturligtvis mycket glädjande att man vill satsa och investera i life science, men det är inte utan att frågetecknen hopar sig. Hur ska satsningarna finansieras? Vem ska se till att den unisont hyllade samverkan mellan akademi och näringsliv realiseras? Hur ska nyutvecklade mediciner och produkter komma patienter till godo? Det senare är särskilt intressant eftersom flera av partierna anser att lösningen är att vidareutbilda personalen och stimulera deras uppfinningsrikedom. Det är lovvärt, vårdpersonalens kompetens ska naturligtvis utnyttjas till max. Men den verkliga knäckfrågan är hur de svenska bioteknik-, medicinteknik-, och läkemedelsbolagen ska få ersättning för sina nya produkter? Och hur ska svenska patienter få tillgång till de senaste behandlingarna?
Visserligen anser i stort sett samtliga partier att landstingens ansvar att bedriva klinisk forskning måste öka, vilket i förlängningen kan ha en positiv effekt på vårdens upptag av innovationer. Det är därför oroande läsning när finansminister Anders Borg i en intervju i Dagens Industri tidigare i veckan ger uttryck för att vi i Sverige har en läkemedelsfinansiering som ger ett ”relativt starkt stöd” till utveckling av nya läkemedel. För stimulans av utveckling är en sak, att skapa system och incitament för att de nyutvecklade produkterna kommer tillanvändning är en annan.
Ersättningsfrågan återstår med andra ord och utan en lösning på den riskerar de nya produkterna att bli liggande i byrålådan.
Ingrid Helander,
Chefredaktör
