Nostalgin har blivit vårt största hinder
Det är dags att sluta blicka bakåt och drömma om fornstora dagar, skriver Ingrid Heath, vice vd Sweden Bio.
Här är det nog på sin plats med ett förtydligande. Det finns ett enormt värde i de erfarenheter som gjorts och den kunskap som finns samlad. Själv skulle jag vara direkt vingklippt i mitt jobb om det inte var för alla kontakter med personer som just varit med förr och som kan ge saker sitt rätta perspektiv. Men ändå. När till och med frasen ”Ja, det här har vi ju hört förr” går på repeat måste frågan ställas. Vad håller vi på med?
Famlar i mörkret , tror jag är det ärliga svaret. Vi vet att grundförutsättningen är densamma som alltid: det finns sjuka människor som behöver nya ännu icke uppfunna behandlingar. Men resten är oklart. Vem betalar? Hur mycket? Och för vad? Få kan beskriva hur pengarna egentligen rör sig. De som söker investeringar vet inte. Inte de som investerar heller. Vi står och säger att värdekedjan kommer att se annorlunda ut i framtiden. Att allt mer forskning kommer att göras utanför de stora företagen i framtiden. Men framtiden är redan här, vi har bara inte riktigt hittat vår plats i den ännu. Det är på många sätt en tuff situation. Den enskilda forskaren ska hitta trygghet och riktning i den så omhuldade ”virtuella” företagsstrukturen. Kapitalet ska hitta sin return on investment. Landet Sverige ska hitta sin styrka i ett allt större och mer komplext globalt nätverk.
Vi famlar i mörkret, men det finns tankemodeller som bättre än andra kommer att hjälpa oss att hitta lampknappen. Från flera håll hörs nu en intressant skiftning i diskussionerna. Det är dags att sluta att prata om svensk life science och i stället prata om life science i Sverige. Detta som en viktig signal för att visa att vi förstått att det viktigaste är att vi har forskande, utvecklande och tillverkande företag som är aktiva i Sverige. Om de sedan är svenska, utländska, stora eller små spelar mindre roll. Eller rättare sagt, det spelar roll på så sätt att vi behöver ha alla delar. Det är så den nya verkligheten ser ut.
Den bild vi målar upp av vår bransch blir också måttstocken för framgång. Fortsätter vi att slå fast Astra- och Pharmacia-epoken som storhetstiden kommer vi, omedvetet eller medvetet, försöka styra mot att återskapa gamla strukturer. Vi drömmer om en ny stor forskningsanläggning trots att mycket få sådana etableras alls i världen. Vi förfäras varje gång ett nytt bolag eller projekt köps av en utländsk ägare, trots att det är en oundviklig del i den nya värdekedjan. I stället borde vi lägga allt krut på att bygga ett nytt självförtroende som vilar på vetskapen att vi har en plats i det globala nätverket. Ibland som underleverantör, ibland som kund, ibland som säljare och ibland som köpare. Och kanske allra oftast som samarbetspartner.
Vi har mycket att vara stolta över i vår svenska life science-historia. Men nostalgin har blivit vårt största hinder. Det är dags att gå vidare.
Ingrid Heath, vice vd Sweden Bio