Bioläkemedel är här för att stanna
Småmolekyler fortsätter att dominera men chansen för ett bioläkemedel att nå ända fram är dubbelt så stort som för kemiska läkemedel.
Enligt Bertil Jonsson , vice ordförande i den europeiska läkemedelsmyndigheten, EMA:s, rådgivande grupp scientific advice working party, stämmer det ganska bra med hur det ser ut från ett europeiskt perspektiv. Han uppskattar att ungefär en tredjedel av läkemedlen som är på väg ut på marknaden utgörs av stora biomolekyler, varav lejonparten är monoklonala antikroppar.
– Antalet monoklonala antikroppar har ökat de senaste åren, delvis på grund av att patentet har gått ut för flera av de första som nådde marknaden och att det i och med det är flera biosimilarer på väg ut.
De första antiinflammatoriskt verkande monoklonala antikropparna kom ut kring millenieskiftet vilket gav bioläkemedel i stort ett uppsving. De påföljande tio åren ökade sedan andelen bioläkemedel på marknaden för att sedan stabilisera sig på dagens nivå för cirka fem år sedan. Enligt Bertil Jonsson är det troligt att marknaden nu nått sin jämvikt.
– Min bedömning är att när man ser samma mönster under flera år brukar det hålla sig där. Jag är själv lite förvånad över den stabila andelen bioläkemedel, jag hade förväntat mig att det skulle vara en utvecklingspuckel som sedan återigen skulle få ge vika för småmolekyler. Men jag hade fel på den punkten. Uppenbarligen kan nya terapiområden öppna sig för monoklonaler, till exempel som behandling av Alzheimers sjukdom med efterföljande uppsving av likande molekyler.
Frånsett det antiinflammatoriska området där bioläkemedel förekommer i större utsträckning än i många andra indikationer och där några av dem även blivit stora försäljningssuccéer skiljer sig inte fördelningen mellan bioläkemedel och småmolekyler så mycket mellan terapiområden. Precis som för läkemedel i stort dominerar cancerområdet med ungefär 30 procent av totalen.
– I början låg den största ökningen inom cancer- och inflammationsområdet, men med tiden har bioläkemedlen nått de flesta terapiområdena. De senaste är kolesterolsänkande antikropparsäger Bertil Jonsson.
Flera läkemedelsbolag har också försökt kombinera det bästa av två världar och de senaste åren har en handfull kombinationsmediciner nått marknaden eller sen utvecklingsfas. Det gäller framför allt inom onkologiområdet där monoklonala antikroppar mot till exempel proteinet HER2 och B-cellreceptorn är kopplade till cellgifter i form av småmolekyler. Syftet är att kunna få en mer målinriktad behandling med mindre biverkningar.
– Det har varit förvånansvärt svårt att utveckla den här typen av målsökande läkemedel. Det pratades mycket om dem redan för 15 år sedan men det är först nu de når marknaden, säger Bertil Jonsson.
Bakgrunden till den långa utvecklingstiden tror han kan ha med antikroppsutvecklingen att göra.
– De första terapeutiska antikropparna som kom var inte alls så rena och tolerabla som de är i dag, flera små utvecklingssteg har gett stora förbättringar på den punkten.
Siffror från författarna till artikeln i Nature Biotechnology visar också att sannolikheten för ett bioläkemedel att klara sig från lead-fas till marknadsgodkännande är nästan dubbelt så stor som för småmolekyler, 14 respektive 7,5 procent. Bertil Jonsson är inte förvånad. Småmolekyler är mer oförutsägbara vad det gäller biverkningar som till exempel levertoxicitet. Men enligt honom är det fortfarande är en ganska låg siffra.
– Man brukar generellt säga att ett på tio läkemedelsprojekt tar sig ända till marknaden och en på sju är ju inte så mycket bättre.
Bakgrunden till att så få läkemedel når ända fram är enligt Bertil Jonsson komplex men han menar att det finns några vanliga misstag som försämrar oddsen för att lyckas på lång sikt.
– Det finns dels en tendens hos bolagen att ha för bråttom med att driva projektet genom de kliniska faserna, dels en ovilja att lägga ner projekt som fungerar halvbra. Ett sådant exempel är kinashämmare med många kinaser som mål och som inte utvecklats med avseende på effekt vid speciell sj
