23948sdkhjf

Kommer vi att vara nöjda 2035?

Vikten av att långsiktigt säkerställa kompetensbehoven inom life science behöver lyftas fram mer, skriver Karin Meyer, Apotekarsocieteten.
När beskedet om nedläggning av Astrazenecas forskning i Södertälje kom för tre år sedan slog det ner som en bomb i life science-Sverige. Mitt bland besvikelsen framkom det spridda gratulationer till övriga life science-företag i Sverige som nu skulle få en pool av tillgängliga högkompetenta personer att anställa. När Trygghetsrådet nu summerar situationen har en övervägande majoritet om 85 procent fått nytt jobb. Det är en imponerande siffra i sammanhanget även om en relativt stor andel fått arbete utanför life science-sektorn.

Bland dem som bör gratuleras är alla kompetenta personer som har en anställning, alla de företag i Sverige som fått en unik möjlighet att få in högspecialiserade och erfarna personer med genuin kompetens inom global läkemedelsutveckling, Trygghetsrådet som nått imponerande resultat med sina insatser samt regionen och närliggande kommuner som har skatteintäkter från medborgare i arbete. Dessutom har nationen Sverige i princip lika många anställda i den viktiga life science-sektorn nu som före varslet. Detta borgar för en stark life science-industri och goda möjligheter för svenska patienter att även i framtiden få tidig tillgång till nya innovativa behandlingar.

Betyder det att allt är frid och fröjd och att vi alla ska vara nöjda och inte oroa oss för att ”det gick ju bra ändå”? Det kortsiktiga svaret på frågan är sannolikt ja. På längre sikt är det mer tveksamt, för hur ska vi säkerställa att de många mindre företagen kan forma, vidareutbilda och lära våra unga forskare och läkemedelsutvecklare alla nödvändiga steg och processer relaterade till läkemedelsutveckling? Dessa viktiga erfarenheter som man ofta får i större produktbolag, där man har helheten från FoU till marknadsgodkännande/prissättning och vad som krävs för att produkten ska komma i användning.

Vikten av tillgång till kapital, infrastruktur och spjutspetsforskning har belysts en hel del och är alla viktiga komponenter inom life science, men vikten av att långsiktigt säkerställa kompetensbehoven har inte lyfts fram i lika hög utsträckning. Varför är det en så viktig och svår fråga? Jo, det hör delvis ihop med att det tar årtionden att bygga upp denna typ av erfarenhet och kompetens.

När vi nu skördar frukten av många årtiondens investeringar i kompetensutveckling så kan det vara svårt att lyfta blicken och se att behovet faktiskt kan bli uppenbart, men så pass långt fram i tiden att det inte är aktuellt att satsa just nu. För att säkerställa att alla aktörer och patienter är lika nöjda 2035 som vi är nu, bör vi fundera över detta och kanske vidta en del åtgärder. För det är inte helt säkert att det löser sig. Men det positiva är att vi fortfarande har lite tid på oss!

Karin Meyer

Vd Apotekarsocieteten
Kommentera en artikel
Utvalda artiklar

Nyhetsbrev

Sänd till en kollega

0.063