Patientfientlig namngivning av läkemedel
Krångliga regler försvårar namngivningsprocessen för läkemedel och gör läkemedelsföretagen alltmer desperata. - Systemet med generiska namn håller på att haverera totalt, de allt svårare namnen blir direkt patientfientliga, säger Peter Ekelund, på namnkonsultföretaget Skriptor.
- Jag tycker att systemet håller på att haverera totalt, de generiska namnen är direkt patientfientliga, säger Peter Ekelund, namnkonsult på svenska namnbyrån Skriptor.
Han har jobbat med namngivning av läkemedel sedan 1985, med namn som Crestor, Brilinta och Seloken på sin meritlista. Peter Ekelund har sett utvecklingen gå från enkla, varumärkesbyggande namn till allt svårare, konstigare namn.
- Det svåra regelverket gör företagen desperata. Namnen, särskilt på generika, blir allt längre och omöjliga att minnas eller ens uttala.
Skriptor namnger allt från mat till betaltjänster. Klarna, Kelda, Telia och Mix Megapol är namn byrån ligger bakom.
- Men läkemedel är det överlägset svåraste en namnskapare kan syssla med.
I slutet av 1800-talet kom trenden att ge läkemedel låtsas-kemiska namn, ofta trestaviga med ändelser som -ol, -en, -in eller -don, som Alvedon, Samarin eller Aspirin.
- Kvasi-kemin dominerade större delen av 1900-talet, den spreds även till hälsoprodukter.
Namnet skulle låta seriöst och gärna föra tankarna till preparatets funktion.
- Jag tycker till exempel att man kan höra att Mogadon är ett sömnmedel, ljuden i ordet är sömniga.
Några av Peter Ekelunds favoritnamn är Nivea, Viagra och det egna påhittet Crestor.
- Nivea är visserligen inget läkemedel men ett otroligt vackert och tilltalande ord, Viagra signalerar kraftfullhet.
Namnet Crestor, avslöjar han, är inspirerat av tv-serien Falcon Crest.
På 80- och 90-talet skapades också flera stora megabrands, framgångsrika globala varumärken som Prozac och Viagra, idag närmast synonymer till lyckopiller och potensmedel.
- Att namnge läkemedel var det svåraste en namnskapare kunde ställas inför redan då. Men i ljuset av hur det är år 2015, framstår 80-talet som rena namnskaparparadiset.
Principerna för namngivning av läkemedel är ungefär desamma i hela världen. Den aktiva substansens generiska namn INN, International Nonproprietary Name, som fastställs av WHO, får alltid användas, tillsammans med företagsnamnet.
- Myndigheternas önskedröm är nog att INN-namnet plus företagsnamnet skulle vara världsstandard. Men de som utvecklar läkemedel måste bygga varumärken för att få igen pengarna de lägger ned på forskning.
Vill man inte använda INN-namnet är det fantasinamn som gäller. Grundkriteriet är att fantasinamnet, eller varumärket, inte får utgöra en “risk för folkhälsan”. Det får inte vara terapeutiskt, farmaceutiskt eller innehållsmässigt vilseledande, kunna förväxlas med andra namn eller läkemedel, eller innehålla reklambudskap.
- I dag är det näst intill omöjligt att få fram ett bra varumärke som har goda utsikter att godkännas. Det är ett riktigt litet nålsöga.
Namnet ska helst bara bestå av ett ord. Siffror, versaler och förkortningar ska undvikas. Namnet får inte heller likna något INN eller innehålla någon av WHOs så kallade INN-stammar, bokstavskombinationer som indikerar att ett preparat innehåller ett visst ämne eller preparat, till exempel -io som indikerar jod.
- Men det blir bara fler och fler INN-stammar och många av dem är extremt banala, som -al och -nil. De är nästan omöjligt att undvika alla.
Att undvika kommersiella budskap och förväxlingar är också svårt, tycker Peter Ekelund, som anser att det finns en ad hoc-känsla över besluten.
- Namnet Brilinta godkändes inte i Europa, eftersom det lät för mycket som briljant, i stället blev det europeiska namnet Brilique. Men samtidigt har EMA godkänt namn som Abilify och Lyrica.
Förväxlingsfrågan är också en svår nöt, bland annat är amerikanska FDA hårda på handstilstester.
- De underkände till exempel namnet Steovess, för att det, slarvigt skrivet, kunde förväxlas med namnet Atelvia. Man undrar ju hur de kom fram till det?
- Regelverket för namngivning är en djungel, vi namnskapare tvingas lära oss hur myndigheter som FDA och EMA tänker för att ha en chans att få namn godkända. Men ofta är bedömningarna svåra eller rent omöjliga att förutse.
Skriptor är den enda namnbyrån i Norden som tar sig an namngivning av läkemedel.
- Egentligen är vi lite för små, vanligtvis är läkemedelsnamnkonsulterna internationella jättar som Brand Institute, Addison Whitney och Interbrand.
- På ett sätt är den svåra processen bra för oss som har kunskapen, många behöver ju vår hjälp. Samtidigt blir jobbet allt svårare.
Den 1 januari 2015 ändrade EMA sina riktlinjer för hur många namnförslag som en ansökan får innehålla, från tidigare fyra till två namnförslag.
- Syftet är att minska arbetsbördan för handläggarna. Men det gör nålsögat ännu mindre att få ett namn godkänt, säger Peter Ekelund.
- Vi tänker mycket på patientsäkerheten när vi bedömer nya namnförslag, säger Ylva Satrell, farmaceut och ordförande för Namngruppen på svenska Läkemedelsverket.
Läkemedelsverkets namngrupp hanterar både nyansökningar och ansökningar om namnändringar av både receptbelagda och receptfria läkemedel. Man bedömer också växtbaserade produkter, det som tidigare kallades naturläkemedel.
- Att få ett läkemedelsnamn godkänt är ingen lätt match, säger Ylva Satrell, som håller med om att namnen ibland är patientovänliga.
- Fantasinamnen blir konstigare och konstigare, de är långa och ibland omöjliga att uttala. Det finns också olika traditioner i olika länder som påverkar besluten om vilka namn som godkänns.
- Jag förstår företagens dilemma. För dem hade det varit enklast med ett bra, enkelt namn som funkade i hela världen. Men det är nog svårt att få till i dag.
Enligt Ylva Satrell kan företagen lära sig mycket och förbereda sig genom att titta på vilka namn som generellt får godkänt och vilka de tidigare fått refuserade.
- Vi försöker till exempel vara strikta när det gäller kommersiell profilering i namnen, som när ett företag vill använda samma prefix för alla sina produkter för att profilera sig och skapa igenkänning, men där det finns risk för att patienterna då blandar ihop preparaten.
- Vi är inte heller så hårda på handstilstest längre, eftersom det blir allt vanligare med e-recept.
Namngruppen har möten ungefär varannan vecka, och i snitt avhandlas ett 40-tal namnärenden per möte.
- Ibland kommer vi på jättebra läkemedelsnamn under bedömningsarbetet. Vi brukar skoja om att vi borde kunna sälja dem på något sätt.
Ofta kan en mindre ändring ge godkänt, till exempel att namnet skrivs ihop eller ett par bokstäver kastas om. Ibland kontaktar de då det ansökande företaget och förklarar.
- Det blir mer konstruktivt att göra så än att bara ge ett nej. Ibland tipsar vi faktiskt om namn också, det är ju synd att bara hålla tyst.
- Däremot kan vi aldrig ge några positiva förhandsbesked.
Namngruppen får ofta in uppseendeväckande namnförslag.
- Ibland undrar vi om företagen förstår vilken innebörd namnen får.
Ett färskt exempel är namnet Thrombo ASS, för ett preparat med acetylsalicylsyra. Ett mindre lyckat läkemedelsnamn enligt Ylva Satrell.
- Dels så accepterar vi inte ett suffix när det inte är nödvändigt. Sen förstod vi att ASS avsåg AcetylSalicylSyra, men för mannen på gatan har ASS en annan innebörd.
I Sverige fick namnet godkänt mot att det skrevs ihop till Thromboass. Men det ursprungliga förslaget godkändes på flera andra marknader.
Däremot gillar Ylva Satrell ”Fredomat”, namnet på en ögondroppsprodukt som godkändes i mars.
- Det låter som fred och mat, det är ju alltid trevligt!
I jakten på nya fantasinamn tar läkemedelsbolagen ofta till bokstäver som inte är så vanliga i det övriga språket. Enligt Brand Institute förekommer till exempel bokstaven Q fyra gånger så ofta i läkemedelsnamn som i det engelska språket i övrigt, X förekommer 16 gånger så ofta och Z har 18 gånger så hög frekvens mot vanlig engelska.
- Men jag tycker X och Z-trenden verkar minska, säger Ylva Satrell.
Sedan omregleringen av apoteksmarknaden 2010 har Ylva Satrell däremot märkt ett ökat tryck på marknadsföring i namnen.
- Det är betydligt fler förslag som känns kommersiella nu än tidigare, särskilt för receptfria produkter.
Ofta försöker företagen få in gemensamma prefix för alla sina produkter, eller använda positivt laddade suffix.
- När förslagen innehåller suffix som ”Plus”, ”Fresh” och ”Extra” säger vi alltid nej av marknadsföringsskäl.
Det finns äldre exempel på läkemedel som har ”Plus” i namnet.
- Men de är ”plumpar i protokollet”, godkända för länge sedan då namngranskningen var en annan, innan Namngruppen ens fanns.
